Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den han lade märke till var tuppen.
Och icke underligt? »En riktigt, stolt,
modig tupp är,» säger Lenz, »den
intressantaste af alla fåglar.» Och denna
tupp var ett sådant praktexemplar, som
väl förstod att uttrycka sina tankar
genom olika toner och ställningar.
Än-skönt uppfödd på landet i det
höns-producerande Skåne, hade Per
Bengtsson icke förr egentligen betraktat
tuppens »leben und treiben», därför att
han förr under sitt drönarelif egentligen
aldrig studerat någonting med vakna,
öppna ögon. Nu, då han var tvungen
att sysselsätta sig med att betrakta,
emedan han var hänvisad att sitta stilla,
fann han en hop egenskaper hos
tuppen, som han förr aldrig kunnat
drömma om. Hvilken värdighet, hvilken
grace, hvilken hållning, hvilken
utpräglad »korrekthet» hos denna tupp! Med
hvilken minutiös precision satte han
icke den ena foten framför den andra!
Huru ärevördigt och samtidigt stiligt
klef han icke fram i regelbunden takt
med bröstet ut och den metallskimrande
stjärten viftande bakom sig, under det
kammen som en plym vaggade i
höjden! Hvar hade han lärt detta
beundransvärda sätt att gå, som så träffande
efter honom uppkallats »tuppmarschen»?
Ja, hvar, i hvilken skola, i hvilken
kasern? Hvar, o hvar och af hvem?
Och Per Bengtsson började för
första gången i sitt lif reflektera, tänka
på allvar. Hade denna tupp verkligen
excercerats och tränats vid Karlberg
eller i gardeskasernen eller
militärakademien i West-point? Nej, naturligtvis
inte; han var en simpel »bondtupp»
här i fjärran västern. Men han
liknade ju på pricken en den elegantaste
gardesofficer med den oklanderligaste
hållning — detta »pli» som utgör
föremålet för alla excercisvurmarnes stoltaste
drömmar. Eller var det inte snarare
gardesofficererne, som liknade tuppar?
Kunde det vara så? Jo, så var det, så
måste det vara, eftersom tuppen väl
aldrig varit med om någon excercis,
utan hade allt detta af naturen, som
officerarne endast kunde tillägna sig
— och ack, huru ofullkomligt ändå!
— genom årslånga, ifriga öfningar.
Ju mer han sålunda beundrade tuppens
mönstergilla hållning, gång och
rörelser, desto mer blef han öfvertygad om,
att tuppen och det specifikt »tuppiska»
var den upphöjda mönsterbild, dit hvarje
gardesofficer borde sträfva. Han
kände det nu med kraft. Huru ofta hade
han icke själf struttat fram på
trottoaren utanför Rydbergs, uppsträckt i
sin lysande uniform och känt, att han
varit en tupp! Och nu satt han där i
Amerika och agerade höna — en höna
i krinolin visserligen, men en i själfva
verket tjänstgörande höna ändå. Men
denna fatala belägenhet nästan tröstade
honom likväl, när han lärt sig tänka: nu
gjorde han åtminstone någonting nyttigt.
Men Per Bengtssons sympati för
tuppen blef ännu större, ju längre han
lärde känna honom: likheten med
officerarne blef också allt mer slående.
Hvilken ridderlig tupp och huru
innerligt koketterade han icke för hönorna!
Huru visste han ej att framställa sig i
de vackrasre poser, huru grant strålade
icke hans metallskimrande, rika, vackra
fjädrar, medan de stjärtsnäfva,
kamm-lösa hönsen gingo där omkring och
plockade i sig, totalt indifferenta för
allt annat än födan. Huru graciöst
betedde sig icke denna vildmarkens
tupp, när han krafsade upp jorden med
sina bättre och skarpare klor och lät
hönorna, som genast sniket skyndade
dit, äta upp alltsammans! Och Per
Bengtsson blef ännu mera förvånad,
ännu mera uppbyggd. Det fanns ju
ännu en likhet, en öfverraskande
likhet, samma Donquijoteri. Äfven han,
gardesofficern, hade offrat sig för
damerna och hvad hade han haft till
tack för det? Han suckade. Men
tuppen suckade inte, han visade ej ens
något tecken till dåligt humör. Han
var ridderlig allt igenom. Och däri
låg nog en skillnad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
