Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det blåser ingen vind så dålig, att
den ej för något godt med sig. Och
grefve Per Bengtsson anställde verkligen
under sitt förnedringstillstånd som höna
nyttigare och riktigare betraktelser än
han gjort under hela sitt gångna lif,
äfven då det varit som mest lysande.
Han nästan välsignade sin hönshistoria,
när han rätt tänkte öfver lifvets upp
och ned.
$ S
$
Emellertid växte kycklingarna,
frodades och blefvo ostyrige, så att de snart
inte kunde hållas under kjolen.
Ungdomens lekfullhet väcktes och tilltog
med fart. Äfven därvidlag gjorde sig
tuppnaturen gällande. Det syntes
snart, hvilka som skulle bli tuppar.
Arten röjdes, som skalden säger, hos
de unga. Utan att fästa sig vid form
och färg, kunde man se individernas
genus af någras liflighet och tidiga
stridbarhet. Huru dessa små redan
mätte hvarandra med uppblåsta
hals-kragar och eldsprutande ögon! Hvar
och en af parterna sökte nedgöra
hvarandra, i det han af alla krafter
hoppar in på motståndaren och söker
komma högst i luften för att bli den
öfver-lägsne. Och så ihop, så att fjädrarna
rykte! Man kunde inte gärna se något
lustigare. Det erinrade Per Bengtsson
om kadettåren.
Hans martyrium började nu nästan
vara ett nöje. Maten bars till honom,
han mådde godt och repade sig
fullständigt efter sina förra strapatser och
försakelser. Sä att, när kycklingarna
ändtligen blefvo tillräckligt matnyttiga,
var han stark nog att bära hela
ungherrskapet till järnvägslinien med
ordres att sälja det till höga priser.
Strax vid spåret låg en improviserad
whiskykrog, hvilken hölls af en svensk,
som fått licens att sälja spritdrycker
längs hela linien i den staten,
emedan han förstått värfva rösterna från
en mängd nyinflyttade svenskar, som
nyss fått rösträtt, vid valet af den nye
guvernören. Denne smarte man, som
i Sverige aldrig tittat i bok, hade här
blifvit en stor politiker för de gröna
grufarbetarne från Bergslagen, till hvilka
han höll tullvänliga tal, och blef mäkta
populär. Han köpte åtskilliga af
kyck-lingarne och bjöd Per Bengtsson på
en duktig whisky-grogg. Han framtog
äfven en massa tidningar, hvilka han
höll för att friska upp sina poetiska
»meningar».
Per Bengtsson var icke mycket
hemma i språket, hvarför han blott
för-strödt ögnade igenom annonserna.
Plötsligt spratt han till. Han såg sitt
eget högadliga namn. Det var han
själf, som åsyftades, det var hans eget
dopnamn. Annonsen var
undertecknad af svenske ministern i Washington,
som uppmanade honom att gifva sig
tillkänna där för en viktig
angelägenhets skull.
Hvad betydde detta? Skulle det
kunna vara någon af hans björnar i
Sverige, som ville försöka få något af
honom? Men så sangvinisk var nog
ingen af dem. Han hade icke
uppvaktat ministern, ehuru denne var en
gammal vän till hans far, emedan han
skämts att visa sig. Tydligen hade
denne från hemlandet fått
underrättelsen, att han funnes i Förenta staterna
och säkerligen hade någon af hans
släkt skrifvit ut därom. Men han hade
ingenting angenämt att vänta af
släkten, så att, trög som han af naturen
var, han i början beslöt att ignorera
annonsen.
När han tömt groggen, började dock
blodet flyta lifligare genom ådrorna
och lät hoppets sken sticka fram, denna
lifvets fyrbåk, som han icke sigtat på
länge. Han kom på andra tankar.
Här hade han ju tydligen ingenting
att förlora. Man kunde inte gärna
sjunka lägre än till höna, då man ju
ändå stämplats till människa. Han
kunde icke förlora någonting på att
uppgifva sin närvarande existens.
Kanske innebar ministerns meddelande en.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
