Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En dag kom krogvärden från
järn-vägslinien, svettig och andtruten, fram
till farmen och vände sig till skotten,
som gick och stökade på gården. Mr
Merryman hälsade mycket höfligt,
emedan Svensson, värden, var hans
förnämsta kund vid banan, och han trodde
sig få en bättre rekvisition. Det fick
han likväl icke den gången, men
däremot en märkvärdig öfverraskning.
»Hvar håller grefvgn hus?» frågade
nämligen Svenson ifrigt. Han hade
naturligtvis glömt tysthetslöftet om
gref-titeln.
»Grefven?!» upprepade mr Merryman
förbluffad. »Har inte sett en grefve
sedan jag kom öfver till Amerika.»
Mr Svenson fann nu, att han begått
en indiskretion. Tydligen hade hans
landsman inte öppnat sitt hjärta för
skotten och afslöjat sitt inkognito.
Därför svängde han genast om och frågade
efter mannen, som sålt kycklingarna
vid banan.
Skotten upplyste, att han var ute
och vallade korna och pekade ut åt
slätten. Krogvärden började genast gå
i den anvisade riktningen, men mr
Merryman följde med.
Om det finnes någonting som
skottar intressera sig för, så är det
framför allt religion och genealogi. För
hvarje äkta skottes sinne står en
adelsman som ett högre väsende och hvarje
släkt i detta land har för öfrigt själf
sin egen långa stamtafla, som han
håller utomordentligt styfc på. Därför
väckte den där frågan efter »grefven»
en hel revolution i mr Merrymans inre.
Han hade strax lagt märke till
Svensons plötsliga omsvängning och denna
omständighet uttydde den knifvige
skotten därhän, att »lorden» hade mäktiga
skäl att bevara sin värdighet under
hemlighetens slöja. Kanske, när allt
komme omkring, dolde sig här någon
märklig, politisk personlighet, som flytt
till denna aflägsna trakt. Och denne
hade han låtit tjänstgöra som höna!
Snart fingo de bägge männen syn
på Per Bengtsson, som satt halfsofvande.
i solgasset, ett stycke ifrån den
fredligt betande boskapen. Svenson
skyndade fram, hälsade honom något
höf-ligare än han annars brukade hälsa sina
medmänniskor och framräckte ett stort
bref, försedt med ett ståtligt sigill,
hvilket riktigt lyste i ögonen på skotten,
som brann af vördnad och nyfikenhet.
»Det har alldeles nyss kommit,» sade
krögaren, »och som jag såg, att det
var rekommenderadt, så skyndade jag
hit, emedan jag förmodar, att det är
välkommet.»
»Förmodligen var det något viktigt,
efter ministern skickar pengar och så
snart till, mumlade Per Bengtsson, i
det han knäckte det stora sigillet, vek
upp kuvertet och framdrog ett bref,
instucket bland åtskilliga större
banknoter, hvilkas tillvaro ej undgick
skottens skarpa blick.
Vid öfverfarandet af raderna, skälfde
Per Bengtssons händer och en djup
rodnad spred sig öfver det solbrända
ansiktet. Sedan han läst brefvet till
slut, lade han det åter i kuvertet,
hvilket han stoppade innanför sin trasiga
bomullsskjorta och vände sig till skotten.
»Ja, nu kan ni se efter edra kor
själf, mr Merryman,» sade han
godlynt, icke sträckande på sig det
minsta, »jag går nu min väg med den
här mannen och kommer visst aldrig
tillbaka hit.»
Skotten betraktade honom
vördnads-fullt och så bugade han sig djupt och
frågade i låg ton: »Är ni då verkligen
en lord, sir?»
»Hur har ni kunnat komma på en
sådan idé?» frågade Per Bengtsson,
högeligen förbluffad öfver frågan och
kanske ännu mer öfver mr Merrymans
så i ögonen fallande, totala förändring
af sin yttre skickelse.
»Jo, det har mr Svenson, som visst
är ers lordskaps landsman och bör
känna till den saken, sagt mig. Hade
jag vetat det förut, skulle jag visst
inte — -—■»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
