Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’Utsikt att komma ur detta elände.
Ministern vore en ädling, den där icke
kunde sänka sig till att lägga ut
snaror för en olycklig. Men huru
kommunicera sig med honom? Icke kunde
han resa till Washington, ty något
kontant skulle han nog ej kunna pressa
ur mr Merryman, och icke var han
just kostymerad att presentera sig som
grefve heller.
Värden såg med förvåning den
tra-sige »trampens» djupa tankfullhet och
undrade inom sig, hvad som kunde
-sysselsätta denna till utseendet så
obetydlige medborgares simpla ande. Han
frågade honom därför hvad det var
för fel med honom och erbjöd honom
som landsman sin hjälp, såvida det ej
.gällde ekonomiska förhållanden, ty
därvidlag kunde han icke stå honom till
tjänst.
Per Bengtsson hade nu fattat sitt
heslut och detta erbjudande blef honom
en välkommen anledning försöka
realisera det. Några ekonomiska anspråk
sade han sig icke äga på honom, det
•enda han begärde vore ett brefpapper,
kuvert och ett frimärke, för hvilket han
skulle känna sig mycket tacksam och
äfven betala det, så snart det blefve
honom möjligt. Värden lämnade honom
utan dröjsmål det begärda, han fick
äfven skrifmaterialier och så satte han
sig ned och skref ett bref till ministern,
hvari han helt öppet skildrade sin
nödställda belägenhet och gaf tillkänna,
att, om något angeläget påfordrade
hans personliga närvaro i Washington,
kunde detta icke låta sig göra, med
mindre än han finge sig tillsändt
nödiga medel icke allenast för själfva
resan, utan äfven till nödig ekipering.
Sedan han med mycken ansträngning
fått ihop brefvet, frågade han värden,
om det fanns någon poststation i
närheten. Denne upplyste, att en sådan
"(provisorisk) funnes ett par mil längre
tillbaka vid banan och att han skulle
skicka sin neger dit om ett par
timmar, då han kunde få medtaga detta
bref. Stationen hette »Två Björnar»
och Per Bengtsson uppgaf denna adress
i brefvet. Därvid kom han att tänka
på, att det allt vore så godt, att han
yppade sitt verkliga namn för värden,
emedan denne, som stod i daglig
förbindelse med poststationen, lättare kunde
höra efter svaret än han själf, som
icke tilläts några extra exkursioner af
den snåle mr Merryman. Men för att
få detta ärende ordentligt besörjdt,
måste han yppa sitt verkliga namn och
sin titel för denne obskyre krögare och
det satt hårdt åt för återstoden af hans
adliga fåfänga. Det var därför med
en högtidlig gest och under fordran af
ett hemskt tysthetslöfte han meddelade
värden denna djupa hemlighet, och han
blef inte litet förvånad, när han märkte,
att detta meddelande inte alls slog
värden med någon synnerlig häpnad.
Värden, som betraktade allt från den
flyktiga kyparesynpunkten och sett många
adelsmän i sina dar, både under
aristokratiens glans och afsigkomna,
mumlade blott för sig själf: »Att en så’n
där krake kan vara grefve, det skulle
då ingen kunna ana på utanskriften
åtminstone. Så inte bör han vara så
rädd att bli röjd, om han också vill
stanna här inkognito i alla sina
lifs-dagar.»
Detta råa ringaktande gjorde dock Per
Bengtsson i grunden godt. Äfven det
tvang honom att tänka och han kom,
utan att ha vidare lärt historien, till den
slutsatsen, att ett lysande namn och
en hög titel i och för sig själfva äro
ingenting, om de ej uppbäras af vissa
yttre förmåner.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
