Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vädjan ha skorrat, eftersom man på en
gång i den engelska pressen får läsa den
beskyllningen att de pänningar, som inflöto,
skulle användas till agitation mot det
engelska väldet, och parlamentet beviljat 8
millioner pund i stället för 2. Den
audiens, på hvilken de hoppats hos kejsar
Wilhelm, beviljades dem heller icke, ailden
-stund de i egenskap af engelska undersåtar
endast kunnat erhålla densamma genom
be-medling af hans britanniska majestäts
sändebud i Berlin. Sedan kung Edvard VII
och hans gemål efter en högtidlig färd
genom Londons gator i stor ståt låtit
undfägna och hylla sig i Guild Hall, har nu
den engelska kolonialministern beslutit att
själf resa till Sydafrika. Han får väl då
med egna ögon se, huru där står till.
Man skulle nästan kunnat
Strejkerna kalla den förflutna månaden
och Tolstoj. för strejkmånad, så många
och vidtomfattande ha de
strejker varit, som utbrutit under
densamma och delvis ännu pågå. Det är i
synnerhet bland kolgrufarbetarne i Frankrike
och Förenta Staterna dessa
arbetsnedläg-gelser förekommit till ett omfång, som
påkallat regeringarnas mellankomst och
medling. Striden har, som vanligt, stått med
arbetsgifvarne, i Frankrike angående
lönefrågor, i Förenta Staterna åter om
huruvida arbetarne skola få sina
sammanslutningar och organisationer erkända af
arbetsgifvarne, af hvilka den store
trustmagnaten Pierpont Morgan vägrat erkänna
dessa organisationer och göra några slags
medgifvanden åt arbetarne, allt medan han
slår under sig den ena industri- och
sam-färdelsgrenen efter den andra och slutligen
torde göra både Amerika och England och
till en del äfven Tyskland helt och hållet
beroende af sin vilja.
I Tolstoi har strejkerna å andra sidan
icke heller någon vän. Den gamle siaren
har nämligen åter tagit till ordet, och
uttalat åtskilliga tänkvärda saker som
arbetarne och deras ledare nog kunde behjärta,
angående strejkernas utsiktslöshet och huru
föga i själfva verket vinnes med dem
i förhållande till de kolossala materiella
uppoffringar de erfordra. Den ryske
författaren vänder sig sålunda till arbetarne
och säger: »Förhållandet, att I, arbetare,
ären tvungna att tillbringa ert lif i armod
och ären dömda till ett hårdt arbete, som
länder till rakt ingen nytta för er, medan
andra människor, som icke arbeta alls,
draga fördelarne af ert arbetes produkter;
förhållandet, att I ären dessa människors
slafvar, ehuru detta icke borde vara fallet,
framstår klart och tydligt för hvar och en,
som har ögon och hjärta.» Tolstoj frågar
därpå, om en revolution vore rätta sättet
att afhjälpa ett sådant förhållande, och
kommer till det resultatet, att så icke är
fallet. Han säger nämligen: »Detta medel
framstår framför alla andra för de
förtryckta arbetarne, och lika fullt når det
icke allenast icke målet, utan förvärrar, i
stället för att förbättra, alltid arbetarnes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
