Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STREJKERNA I FRANKRIKE: KOLGRUFARBETARE BEGIFVA SIG ÖFVER GRÄNSEN.
belägenhet. I forntiden, då regeringarnas
makt icke var lika stark som i våra dagar,
kunde man ännu hoppas på framgången
af en resning, men numer, då regeringen, som
alltid försvarar dem, som icke arbeta, i
sina händer har oerhörda penningsummor,
järnvägar, telegrafer, polis, gendarmer och
arméer, sluta alla försök af detta slag
endast med de upproriskes bestraffande och
martyrskap, och väldet hos dem, som icke
arbeta, öfver dem, som arbeta, befästes
ändå starkare. Då I, arbetare, för den
skull söken strida mot makten med makt,
gören I, arbetare, alldeles som en bunden
människa skulle göra, hvilken för att
befria sig, droge i de band, som fjättrade
henne: hon skulle endast ändå hårdare
draga till de knutar, som fängslade henne.
På samma sätt förhåller det sig med era
försök att med våld återtaga hvad man
med våld fråntagit er.» Den saken är
klar, menar Tolstoj, och för den skull ha
också arbetarnes ledare hittat på ett annat
system, och det är socialismen, denna må
kalla sig vetenskaplig, evolutionistisk o. s. v.
Om denna säger han: »Detta nya
medel grundar sig på följande lära: då
alla arbetare beröfvats den jord, de förut
ägde, och alla blifvit fabriksarbetare —•
något som i enlighet med denna lära måste
ske vid en viss tid lika säkert som
soluppgången — skola de, så snart de bildat sina
syndikat, upprättat sina kooperationer och
utfärdat sina proklamationer och sändt
sina partimedlemmar till riksdagarne, allt
mera ha förbättrat sin ställning, och sedan
de slutligen tillägnat sig själfva alla
verkstäder, fabriker, alla produktionsverktyg,
och bland andra äfven jorden, skola de vara
helt och hållet fria och välmående. Ehuru
denna lära är mycket sväfvande, full af
godtyckliga påståenden, motsägelser och
helt enkelt dumheter, utbreder den sig
likväl allt mera. Och hvarför utbreder den
sig? Orsakerna härtill ligga däri, att då
arbetaren öfvergifver jordbruket, låter han
ofrivilligt kufva sig af de förförelser, som
lifvet i stora städer och i fabrikerna
erbjuder. Och dessa förförelser rättfärdigas
af den socialistiska sekten, som
betraktar behofvens ökande såsom ett villkor för
människans fulländning. Så snart
arbe-tarne uppsnappat några smulor af de
socialistiska lärorna, berömma de dem med
ett synnerligt nit för sina kamrater, och
tack vare denna propaganda och de nya
behof de skaffat sig, anse de sig nu såsom
framåtskridna människor, mycket
öfver-lägsna den grofva bonden och
jordbruksarbetaren ... Denna nödvändighet för
arbetaren, att förvärfva fabriker och
verkstäder, som han icke beh öfver, för att
slutligen åter komma i besittning af jorden,
som han behöfver, påminner om ett sätt,
som vissa procentare använda. Man ber
t. ex. en sådan om ett lån på 1,000 rubel.
Man behöfver endast denna summa, men
procentaren säger: ’Jag kan icke låna er
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
