Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÖSTENS DAGFJÄRILAR.
(Naturstudie af —rs.)
T iksom vårens början ej kan
be–*-1 stämmas genom något visst datum i
almanackan, så är ock förhållande med
sommarens slut. Våra skalder hafva
däremot angifvit ganska utmärkande
kännetecken för dessa båda årstider.
När »orren spelar och göken gal», då
är det vår, och sommaren tar slut »när
svalorna fly.»
Äfven inom fjärilvärlden hafva vi
säkra tecken på den vackra årstidens
början och slut. När tosteblåvingeti
börjar flyga, då är det vår, och när
fram i augusti citronfjäriln och de
olika arterna bland fuxarne åter visa
sig, då är det snart slut på den
egentliga sommaren. Liksom naturvännen
hälsar den förstnämndes uppträdande
med glädje, uppväcka de senares
ankomst ett visst vemod. Det är
sommarens sista barn bland dagfjärilarnes
lätta, brokiga skara, som naturen
sänder ut i skog och mark. »Redan här!»
utropar man ofrivilligt, då dessa
höstens härolder visa sina kända färger.
Hur kort är ej sommaren i norden!
Den egentliga högsommaren bjuder
naturligtvis på det rikaste fjärillifvet
och detta kulminerar otvifvelaktigt i
släktet Argynnis, perlemorfjärilarne.
Deras glansdagar vara dock blott några
få korta veckor. Då i mellersta
Sverige citronfjäriln visar sig vid
rötmånadens slut, påträffas endast en och
annan illa tilltygad öfverliggare, som alls
icke längre är någon prydnad för
familjen.* Äfven de öfriga högsommar-
* Härifrån må dock storfläckiga
perle-morfjäriln (Argynnis Lathonia L.)
undantagas. Den förekommer i södra delen af
vårt land i två generationer och flyger
andra gången i augusti och september. Den
bör dock hänföras till sommarens fjärilar.
kamraternes glans har upphört eller
bleknat högst betydligt — de hafva
alla sett sina bästa dagar. Det känns
då, trots påminnelsen om höstens
annalkande, riktigt upplifvande att bland
alla dessa derangerade toaletter se
citronfjäriln fladdra fram i sin
spritt-språngande nya, gula höstkostym;
honans färg är ett par nyanser ljusare,
stötande i grönt.
Citronfjäriln förekommer allmänt i
norra och mellersta Europa. Dess larv
lefver (i likhet med vårens förstling,
tosteblåvingen) på toste- eller
brakveds-busken. Fjäriln flyger till sent på
hösten, så länge den milda väderleken
varar och öfvervintrar därpå, för att
åter framkomma tidigt nästa vår, redan
innan träden börjat slå ut. Den
ursprungliga, vackra, gula färgen på dess
vingar har då betydligt förlorat sig.
De härofvan påpekade öfverliggarne
bland högsommarens dagfjärilar, som
man fram mot hösten stöter på —
oftast med urblekta och söndertrasade
vingar — äro ett par arter guld- och
blåvingar, gräsfjärilar,
perlemorfjäri-lar (hufvudsakligen honor) samt
apollo-fjäriln. Denna våra bergstrakters
vackraste fjäril träffas vissa år långt
fram på hösten, en verklig trashank i
jämförelse med elegansen vid hans
första uppträdande i början af juli.
Ek- och björksnabbvingarne, lätt
igen-känliga på deras zigzagartade flykt,
bibehålla i det längsta sina vingar hela
och färgrika. Men alla dessa olika
arter äro ej höstens, utan
högsommarens barn. Äfven våra på hösten så
allmänna hvita kålfjärilar höra ej
rätteligen hit. De böra räknas till
vårens fjärilar, ty de hafva en tidigare
generation, som (i mellersta Sverige)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
