Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
glimmande fönsterrutorna återspeglade.
Där stod jag i den åtråddas åsyn med
leriga skor, den fina fracken fläckad
af nattfukt och jord och medaljen
bortsliten, löf och kvistar insnärjda i
håret; men värjan den var i oiubbadt
skick och den skälfde i min efter hämd
darrande hand. Men ju ifrigare och
hetare jag blef ju lugnare blef
drabanten, och hans blanka klinga drack
den uppgående solens blod liksom
segerviss om att den snart skulle dricka
mitt. Hur stolt han vari Stolt öfver
sina välsittande kläder — öfver sina
välformade silkesomspunna vador, stolt
och högfärdsgalen öfver att kunna få
tukta en gemen underordnad med
flatsidan af sin holsteinska hirschfängare,
stolt öfver att ha stadens vapen
bro-deradt på sin röda ståndkrage. Den
bofven — den hunden — han dröp
etter i mitt blod. —
— Småleende och i salongsposition
mottog han de heta utfallen och nöjde
sig i början blott med att parera de
kraftiga stötarna, men från försvar
öf-vergick han till anfall, och hans korta
värja hvirflade för mina ögon i en
massa halfcirklar och kontrastötar,
liksom de bländande gnistorna från ett
elektriskt batteri. — Min öfverman
äf-ven här, — javisst, inom en minut
var min arm genomstucken och vapnet
föll ur min hand. Småleende torkade
han blodet från klingan, och småleende
erbjöd han sin hjälp, han böjde sig
artigt för att upptaga den på marken
liggande värjan, men jag satte foten
på den ty den hade ännu icke talat
slut, och med högra handen hängande
förlamad af smärta grep jag åter
vapnet med den vänstra. Hatten föll från
mitt hufvud. —- Ännu en gång hans
hjälp! Hans hjälp — hvilken skymf
— hvilken vanära, och jag ropade
åter med af raseri darrande läppar:
— En garde!
Drabantens svarta ögonbågar lyftes
något, men småleendet spelade
fortfarande kring hans röda, slätrakade läp-
par, han kastade en hastig blick mot
fönstret bakom sig och ställde sig ännu
en gång i position. Och besinningen
som förut öfvergifvit mig tycktes komma
igen med det bortrinnande blodet.
Lugnt och kallt växlades stötarne.
Men olyckan var där, jag halkade på
den af nattfukten slippriga gräsmattan,
och föll på knä, och den hundens stål
sargade ännu en gång mitt kött.
Dödsblek af skam och smärta reste jag mig,
och med förtviflan i hjärtat vacklade
jag därifrån — men utkommen på
vägen for den onde anden öfver mig,
där låg en stor hvass sten vid mina
fötter, och med uppbjudande af alla
mina krafter slungade jag den tillbaka
öfver häcken, jag hörde en fönsterruta
klinga i bitar — hörde någon skrika
högt — och skräckslagen började jag
springa — springa som en feg usling
tills jag, utmattad af ansträngning och
blodförlust tumlade i landsvägsdiket.
Och länge dröjde det ej förr än
ljudet af snabba fötter blandadt med
ursinniga hotelser och arga svordomar
hördes från vägen, och som i en
dimma såg jag drabantens hvita bandoler
och röda rock; som en galning rusade
han ner i diket, och jag kände hans
hand i min strupe, skakande mig tills
jag förlorade medvetandet. — När jag
vaknade till sans, låg jag på en smal
träbrits i en grå cell med järn förgallrad
glugg högst uppe vid taket, bredvid
mig en mugg vatten på stengolfvet,
och från skjutluckan i dörren ett
flottigt rödt ansikte, som oupphörligt tittade
in, tydligen begrundande mitt tillstånd
—- om febern skulle öfverge mig, så
att man äfven kunde beröfva mig
vattenkrukan. Hvarför jag kommit i
fängelse gick först upp för mig vid
förhören, då jag såg min rivals
hopsydda fysionomi och svarta
plåsterlappar, och den hulda skönas gråtande
anlete på åhörareläktaren; och många
år efteråt har det gladt mig att se de
vanställande ärren i den hycklarens
ansikte. — Nå, både jag och fracken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
