Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Si senor, svarade den olyckliga
med renaste accent och höjde de långa
ögonfransarne.
Merrick, som uttömt sitt spanska
ordförråd, satte sig på armstödet af stolen
midt emot och stirrade under
vördnads-full tystnad på den älskliga spanjorskan,
som rodnade en smula, vände
inkräktaren ryggen och
tittade ut genom
kupéfönstret.
Han fick en
plötslig ingifvelse
och lutade sig
framåt.
— Parlez-vous
Francais?
— Oui, monsieur,
svarade den unga
damen och
betraktade honom
förväntansfullt.
— Himmel! Den
som bara vore
lika lycklig,
mumlade han.
Avez-vous — hm — o,
himmel!
— Ni kan ju
försöka med
engelska, antydde hans
reskamrat och
blottade en förtjusande
liten grop i
kinden.
— Åh, utbrast
Merrick blodröd i
synen. Jag trodde
ni var spanjorska.
— Jag kunde förstå det.
är i England.
— Jag ville bara erbjuda er —- ni
såg så orolig ut —
-— Ja förskräckligt orolig, medgaf
den unga damen.
— Ni har något som bekymrar er,
kanske jag kan vara er till någon nytta?
— Jag är hungrig, erkände hon med
en förtjusande rodnad. Jag håller
nästan på att svälta ihjäl.
— HVAD FÅR JAG BESTÄLLA?
Mitt hem
— Det finns en restaurationsvagn
med på tåget, började Merrick ifrigt.
Serveringen är utmärkt.
— Men inte för mig. Jag har inte
ett öre. Min — reskamrat hade hand
om min portmonnä. Vi blefvo skilda
åt i den förskräckliga trängseln på
stationen i Paris. Som väl var hade jag
min biljett. Det
var fåfängt att söka
finna rätt på
någon i en sådan
hop af folk, därför
räddade jag lifvet
genom att hoppa
in i kupén.
— Det var ju
det bästa ni kunde
göra, sade Merrick
gillande.
— Jag är rädd
ändå, att jag begått
en dumhet, invände
hon, ty nu är jag
ensam och utan
pengar. Jag åt
nästan ingenting till
frukost, och ni kan
inte tro hur jag
känner det för hvar
gång konduktören
sticker in hufvudet
och ropar:
Middagen serverad!
Merrick, som
nyligen ätit en
grundlig frukostmiddag,
skrattade
medlid-Jt samt.
— Äfven jag känner mig gräsligt
hungrig, sade han utan att ens rodna.
Ni måste äta middag med mig.
— O, nej —
— Jo visst. Om ni så önskar, kunna
vi ju sitta vid hvar sitt bord, men —
— Nej, det är inte det jag menar.
Jag har ingenting alls emot —
— Middagen dukas af om en kvart,
utropade konduktören i samma
ögonblick.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
