Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Världens herrar.
Skymning faller öfver jorden, —
sakta, blek och klar, i norden,
hastigt, mörk och blå, i söder,
där en snötopp vinrödt glöder,
medan uti flammig väster
slockna sista röda rester
utaf aftonrodnadsbranden. ‘
Utur mörkret fram i randen
utaf skogen ljuset glimmar
från en stuga. Rymden strimmar
återsken från stora städer.
Uppe går det storm och väder,
sträcker ut som lösta fålar;
och i fjärran hafvet vrålar.
Midt ute på den stora slätten höjer
sig en ensam kulle; och på dess topp
stå två sällsamma skepnader. Man
har länge sett dem röra sig från
motsatta håll fram å de slingrande, skumma
vägarna; nu ha de mötts däruppe på
backen och stå där som två i svart
papper utskurna silhuetter mot den
ljusa nordiska natthimlen.
Den ena figuren är en massiv
fyrkant, med två korta, tjocka ben och
ett stort, rundt hufvud, som sitter utan
hals på plumpa skuldror, och en
spetsig utskjutande mage. Den andra har
en lång tunn kropp och långa, tunna
ben; det lilla framåtsträckta hufvudet
bildar en och nästan horisontal linje
med den långa, tunna halsen; och
bröstets och magens linje löper konkavt.
»Jag göder, jag binder», säger den
tjocke. »Jag klämmer. Somliga streta
emot, och så klämmer jag ännu mer;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
