Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om jag såg någon med större intresse
stanna vid något annat verk,
härmades jag och fylldes af förakt, men desto
större var min lycka öfver den stilla
hänryckning, som ofta grep åskådaren
inför Henriks verk.
Det var icke offentliggjordt då ännu,
att han kallat det för »madonna». Vi,
hans vänner, hade haft vissa
betänkligheter vid att lämna ett lösningsord
af religiös innebörd till en tafla som
var en hymn ej blott till
kvinnoanle-tets utan också till kvinnokroppens
skönhet. Man kommer ännu ej på
lång tid att förstå den väg på hvilken
Henrik nått det namnet. Den
verkligt konsthängifna skulle säkerligen blott
känna sig förvirrad af det, och alla
andra skulle tyda det som affektation
eller öppet hån och vredgas eller le
däråt allt efter fallenhet. Jag har
kommit till den tron att man måste ha
känt Henrik så som jag för att utan
ansträngning i en sekund se, hvilken
stor vy, som det namnet gaf. Henrik
hade ingen fördom emot att vädja
äf-ven till det religiösa sinnet för att
åstadkomma estetisk njutning. »Hela
personligheten skall råka i verksamhet och
njuta», brukade han säga, »eljes blir
det som när några strängar i ett
instrument ligga lösa och skramla och
fördärfva det hela.» Men det religiösa
har dess värre afsatt sig i legender,
hvarför man, om man gör religiösa
motiv, riskerar att måla litteratur,
hvilket han afskydde. Han ville ge en
vision, men icke en lätt tillgänglig,
typisk drömbild, utan en fjärran
liggande, han ville ge det, som han
genom ett lif af själskamp och ärlig trohet
mot idén kommit till, nämligen
bilden af denna friska, solvarma
kvinnlighet, som mannen drömmer om skall
göra honom till hjälte och frälsare.
Kanske har han lyckats, kanske skulle
han ha kunnat ge än mer, men
den omständigheten att hans
»madonna» blef hans sista verk, innan
hans hand släppte greppet om penseln
och hans lif slocknade torde dock bevisa
något.
Själf tycktes han hafva känslan af
ett fullbordadt lif. En gång då vi
samtalade om möjligheten för en
konstnär att bli förstådd af den stora
mängden, yttrade han att äfven ett verk,
som kräft ett helt lif af tankearbete
och helig vilja för att blifva till, likväl
torde kunna förstås af en helt vanlig
människa.
Det var hans tro, och det var den
som gaf honom känslan af mission.
Jag såg honom aldrig måla sin sista
tafla, ty under den tiden var han mycket
ensam, och den var också hans
hemlighet, ingen hade någon aning om att den
existerade, förr än man fann den efter
honom. Men jag har ofta drömt om
med hvilken bedårande ömhet han
måste ha målat den. Jag kände så
väl hans oförlikneliga handrörelser,
mjuka och dock så spänstiga. En
modell sade en gång till mig: »När
jag ser honom måla, är det som om
han skulle smeka mig!»
Jag har intalat mig, ehuru jag
förstår att det är orimligt, att han gjort
madonnan utan modell. Åtminstone
är det både möjligt och troligt att han
afslutat den i ensamhet, och jag
tänker då på dessa sista geniala, nästan
omärkliga drag, som gifvit åt kvinnans
ansikte detta uttryck af själfull
sinnlighet och åt hennes kropp . . . Min
Gud, hvad det är fruktlöst att söka
återge en tafla i ord. Eljes skulle ju
också målarekonsten längesedan ha
öf-vergått till diktning! . .
Jag sade, att för att fullt förstå
Henriks madonna måste man känna hela
hans lif, ty om honom torde det gälla,
att hela hans lif varit en förberedelse till
hans sista verk. Några dagar innan han
gick bort, var jag tillsammans med
honom, han syntes mindre behärskad och
lugn än vanligt, men jag vågade icke
förråda att jag märkte det, ty så
förnäm var han och så hängifven sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
