Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 1, januari 1903 - Walt Whitman. Efter en tysk essay af John Alfvén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det af gamla kulturer genom nya
folkstammar, som t. ex. den klassiska
kulturen genom germanerna, den
europeiska genom japanerna.
Tydetärhvar-ken barbarstammar eller folk med
främmande kultur, som upptaga vår,
utan det är ättlingarna af vår egen
civilisation, Europas barn och
barn-barn, försatta i det historiska låget af
ett invandradt urfolk.
Det är därför ej underligt, om vi i
den amerikanska litteraturen påträffa
foreteelser, som på samma gång bära
drag af den högsta andliga utveckling
och urtidernas första stammande. Ju
större, ju originellare, ju mer ur sitt
eget lifsdjup skapande -en diktare
uppträdde i Amerika, ju innerligare han
förnam och upptog det honom
om-gifvande jäsande lifvet, desto mer
måste han bringa denna tvedräkt i den
amerikanska kulturen till uttryck. Och
det visar blott, i hvilken grad de
litterära kretsarnes aflägsnande från
folkets lif, salongs- och biblioteksluften,
som de äro vana att andas, de
kritiskt historiska formler, i hvilka de
spunnit in sig, ha grumlat deras blick,
när de bildade kretsarna i Amerika
ännu alltjämnt vägra att som sin
originellaste, sin mest storartade diktare
erkänna Walt Whitman.
Han har utgått från folket, son af
en timmerman, själf ursprungligen
sät-tare, och har lefvat bland folket som de
vandrande sångame och rapsodema
gjorde i gamla tider; samtidigt förstod
han, utan att utmatta kropp osh själ
på skolstudier, att tillägna sig det bästa
af sin tids konst och vetande. Hans
dikter äro enkla och formlösa som
psalmerna eller Eddan, men därför
susar också i dem samma urkraftiga anda,
därför fyllas de af samma medryckande
hänförelse och samma fruktansvärda
allvar. Liksom man har kallat de
äldsta, af oarbetade block uppförda
murarna i grekiska byggnader
cyklo-piska, så kunde man kalla hans
verser cyklopiska verser; men dessa oböj-
liga metra förkunna idéer, som äro
det nittonde århundradets mognaste
frukt. En fritt rytmisk diktion, hopade
paralleller, bilder och känslor, hämtade
ur det djupast mänskliga, något
naturligt och folkligt, påminnande om
Gamla Testamentet och Homeri sånger
— men den första dikten af denna
sångare från det fjärmast förgångna
slutar med de orden: »För den
moderna människan sjunger jag.»
Walt Whitmans dikter äro i själfva
verket »sången om Amerika».
Amerikas berg och urskogar, dess
jätteströmmar och prärier, Västerns unga stater
och framförallt de väldiga städerna
med deras strömmande, energiska
befolkning, det är dessa som skapat
hans bok och speglat sig däri. »Jag
har funnit lagen för min egen poesi»,
skref Whitman hösten 1879, i sin
dagbok, då han stod på toppen af
Ke-nosha, »Amerikas ryggrad.» En af
hans sånger är riktad till främmande
länder och lyder:
>Jag hörde, I frågaden efter något att pröfva
denna gåta, den nya världen,
Och att förklara Amerika, dess atletiska
demokrati,
Därför sänder jag er mina dikter, att I i
dem mån skåda det I begären.»
»En bok kom förliden sommar ut
i New York», skref Emerson till
Car-lyle, »ett odjur af obeskrifven art,
men med ftjrskräckliga ögon och
buffelkraft och obestridligt amerikansk.»
Det ligger verkligen något djuriskt i
honom, djurets oskuld och lekande
lust; och en »brutal kraft» ha till och
med de bittraste vedersakarna tillstått,
att han besitter; men denna brutala
kraft är tyglad af en allt öfverstrålande
mänskokärlek och godhet och upphöjd
af den högsta sedliga och profetiska
inspiration. En fysiskt och psykiskt
fullkomnad människa har uppstått,
hvilken som en ny Messias höjer sin
stämma för att till naturen återföra de
från henne förirrade, utan att de
därvid mista det värdefulla, som de hafva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
