Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 1, januari 1903 - Walt Whitman. Efter en tysk essay af John Alfvén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vunnit, men väl återvinna, hvad de
hafva förlorat på vägen till kulturen.
Han var väl medveten om sin
diktnings formlöshet, men också om dess
oersättliga ursprunglighet:
»Jag är otämjd som den fläckiga falken
och oöfversättlig,
Och jag låter mitt barbariska roflågelskri
ljuda öfver världens tak.»
Han ville visa, att det ej fanns
något lågt, något oheligt, något simpelt,
utan att allt i naturen är Guds verk
och lika härligt, såsom ett af. anden
förklaradt öga skådar det. I en af
sina dikter skref han den enkla
anmälan för sin bok:
»Sluten ej edra portar för mig, ni stolta
bibliotek!
Det som saknas på edra fyllda hyllor och
mest behöfves, jag bringar,
Dykande upp ur kriget har jag skrifvit en
bok,
Orden uti min bok äro intet, andan däri
är allt,
Ty det hemliga, outsägliga skälfver på
hvarje sida.»
Han var en människa, som utan
att vilseledas af former och förutfattade
meningar uttalade sig i sitt lif som i
sitt verk fri från alla hämmande bojor.
Ständigt känner man den sympatiska
närheten af en människa, som direkt
och personligt meddelar sig med en.
Hvar finner man dikter som så talade
till läsaren:
Hvem du än må vara, nu lägger jag min
hand på dig, att du må varda
min dikt,
Jag hviskar med mina läppar lätt vid ditt
öra:
Jag har älskat många män och kvinnor
högt, men jag älskar ingen
högre än dig!
O, jag kunde så härligt sjunga om dig,
jag känner dig godt . . .
Visste du hittills väl hvem du är?»
Den kärlek och vördnad han åtnjöt
i sin fädernestad New York var så
stor, så allbekant, att då hans första
dikter utkommo och ett antal pryda
personer ville öppna process mot
honom till följd af dessas förmenta osed-
UNODOMSPORTRÄTT AF WALT WIIITMAN (1854.)
lighet, måste de afstå från denna
af-sikt, emedan de insågo, att de i hela
New York ej skulle finna någon jury,
som hade dömt Walt Whitman.
Härmed ha vi kommit in Pi ett
ämne, som ständigt bringas på tal,
hvarest det är fråga om Walt Whitman,
hans »tvifvelaktiga moral», Öfver
hvilken man framförallt i Amerika ej kan
lugna sig. Hans sång gällde
skapelsens fullkomlighet; hur hade han då
kunnat underlåta att besjunga det som
uppehåller skapelsen och skänker de
väsen, i hvilka den hittills fullkomligast
uttalar och speglar sig, den högsta
existenskänsla och en oförliknelig
hänryckning: könet och dess oerhörda
betydelse i människolifvet och naturen ?
Han själf, en fullt sund människa,
ägde en mäktig sinnlighet, åt hvilken
han gaf röst liksom åt hvarje
kraftelement i sitt väsen, en sinnlighet, som
icke yttrade sig genom lystna
cynismer som en roués, icke i hemlighet
och med blygsel som den
»välupp-fostrade» människans, utan en stor,
fri, stolt och fruktbar sinnlighet som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
