Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 1, januari 1903 - Syster Tercilia. För Varia af Elisabeth Schöyen. (Öfversättning från förf. manuskript)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den gamla guvernanten sitta borta i
hörnet med sin roman, då skulle de
ändtligen få vara allena.
Uttrycket förändrades. Det gick en
nervös skälfning genom hela hennes
varelse.
Krig9budskapet var kommet. Han
var bland de förste, som beordrades ut.
Första tiden erhöll hon dagligen bref
och telegram, men plötsligt upphörde
underrättelserna — o hvilken ångest,
att i dagar och nätter endast vänta,
hoppas och vänta!
Var han sårad? Eller kanske död?
Nej, nej, blott icke dödi Det vore för
grymt. Hon bad om att få resa ut
till slagfältet med
barmhärtighetssystrar-ne för att hjälpa de sårade, men
härom ville icke hennes fader höra talas,
ty hennes hälsa var icke stark och
dessutom skulle det vara lyckträff om
hon just skulle träffa på Leopolds
regemente. Kanske var han för
längesedan tillfångatagen.
Tercilias oro tog slutligen öfverhand.
Åtföljd af en gammal trotjänare flydde
hon en afton. Hon kom till Paris
och fick här efter åtskilliga
svårigheter tillåtelse att rfledfölja
ambulansen till den trakt, där hon enligt
de sista underrättelserna antog att han
skulle vara.
De framkommo mot aftonen till
valplatsen. Den ångade blod. Rastlös gick
hon omkring, ropade hans namn, och
tyckte sig höra honom svara från alla
håll på en gång, trodde sig
igenkänna honom än i en, än i en annan af
alla dessa liflösa kroppar, som lågo
utsträckta på marken. Hon närmade sig
den döde eller sårade och upplyfte
varsamt hans hufvud.
Nej! Men därborta låg någon, som
var så lik honom.
Återigen samma hopp och samma
missräkning.
Skjutna och lemlästade hästar
tillsammans med mer eller mindre sårade,
halfdöda och döda ryttare. Låg han
kanske dold under någon af dessa
högar af djur och människor?
Ögonblickets fasa gaf henne öfvermänskliga
krafter, och hon banade sig väg för att
finna honom —
Plötsligt hade alla dessa blodiga
scener och hemska syner försvunnit uti
tät dimma. Hon hade fallit i vanmakt
och blifvit bortburen och därefter
hem-sänd. Hade insjuknat i en häftig tyfus
och låg till sängs flera månader. Efter
sitt tillfrisknande fick hon veta att han
blifvit sårad på just samma slagfält,
där hon förgäfves sökt honom, och att
han dött en månad senare.
Han hade kanske legat där alldeles
bredvid, utan att kunna tala eller röra
sig. En främmande hade lindrat hans
plågor, lyssnat till de sista ord från
den stämma, som ständigt vibrerade i
hennes själ och emottagit en sista blick
från de ögon, hon aldrig kunde glömma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
