Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 1, januari 1903 - Syster Tercilia. För Varia af Elisabeth Schöyen. (Öfversättning från förf. manuskript)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
doktorn skrifvit sina ordinationer. Till
en mätte hon ut medicin, åt en annan
gaf hon en svalkande dryck, ordnade
lakan och hufvudkudd&r och gled
ljudlöst förbi dem, hvilka förunnades några
timmars sömn. Då inspektionen var
slutad, släckte uppsyn ingsmannen de
stora lamporna och tände i stället
nattlamporna. Medan nattronden pågick
i de andra sjuksalame, sjönk Tercilia
trött ned på en stol borta i
fönstersmygen. I det mörker, som höljde
rummet, lät jämmern från sängraderna
ännu ohyggligare. En rosslade som i
dödskamp, en annan jämrade sig och
ropade i feberyrsel, en del fantiserade
vildt om lysande förhoppningar eller
de allra flesta i afbrutna meningar och
korta utbrott af sorg, förtviflan och strid.
Tercilia ansträngde sig för att icke
höra på dem, men stundom kunde hon
genomilas af fasa, när hennes öron
uppfångade råa ord — intryck från den
värld, där den sjukes själ tumlade sig.
I sängen bredvid fönstret där hon
satt, låg en ung arbetare, som
oafbrutet yrat ungefär en timme; han var glad,
ofta nämnde han ett kvinnonamn,
pratade om fester och lustbarheter och
målade lyckliga framtidsplaner. Han skulle
en gång blifva mästare han också, och
då skulle hon, hans älskade, blifva fin,
likaså fin som den högfärdiga Marie,
som nu rynkade på näsan åt hennes
tarfliga kläder.
Sjuksköterskan smålog vemodigt.
Hon lutade hufvudet mot den hårda
kalkväggen, fingrarne slöto sig
mekaniskt kring radbandet — hon försjönk
i drömmar. Men hon drömde icke om
framtiden, som de lyckliga göra, eller
som de, hvilka söka befrielse från
stundens plåga genom att bygga luftslott
för kommande år. Med anläggandet af
ordensdräkten och slöjan hade hon
be-graft allt hopp om jordisk lycka. Hennes
drömmar tillhörde det förflutna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
