Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 1, januari 1903 - Guldåsnan. En middagsfinal. Af Algot Ruhe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hållet min hustru ta hand om.
Sådana småsaker kan en man som jag
inte syssla med. — Om julen skänker
jag — utan att skryta — fem fiskar —
ja, jag kan gärna bekänna att det är
salta sillar — åt hvar och en af mina
mindre välbärgade kunder, som är
känd af bodbetjänterna. — Det blir
en vacker summa kan ni tro, och det
ökas år från år. I julas gick det åt
elfva tunnor, och i år får vi nog
dussinet fullt.
Fru Bergström: Det är alltså blott
de, som under året köpt sitt behof <
hos konsuln, som får något med af
denna säkerligen både kärkomna oc]/
välsmakande julklapp?
Konsuln: Ja, det förstås, .
behof af alla varor jag a SIv
professorskan är intress• • • Så
serna? af finan-
Fru Bergström:
det trefligaste jag det år bland
Konsuln småler ^^et.
så min uppfattnf^ tjusad: Det
ärock-sättning, som JÉp>g- E>en enda
syssel-fordringar bil^^mstår en efter tidens
bete, som or^BBad man. Det enda
ar-• • . . (Titt^^Kcdelbart orasättes i värde
är ni allt^Rr finurligt på henne). Då
kan gå x^gnyfiken öfver hvad mitt hus
Fru Mil?
gissa 1 ^Bergström: Så konsuln kan
hela \m x^et har bränt mig på tungan
fräga^den. men jag har inte vågat
km
y***Wotisuln: Å, ni hade verkligen inte
den första. (Lutar sig fram mot
^n|ne och talar saktare än förut). Jag
kinkar säga som så: om man inte
fVller vare sig yacht,
kapplöpningshä-eller älskarinnor — jag sa
uttryck-lgen håller — så kan det gå för två—
re tusen i veckan —
Fru Bergström häpnar:
Är det möjligt? Krösos själf•—
Konsuln: Krösos — ja hvad är han
mot en af oss! På den tiden då
allting var så billigt, tomtvärde,
arbets-kraft, material och inga strejker! I
I i v^r tid är det dyrt att vara rik! Man
måste ha god råd till det, skall jag
säga.
Fru Bergström andaktsfullt:
Nå, men om man nu håller
yacht . . . .?
Konsuln, afgtfrande: Älskarinnor är
värre! ~^/^å springer det upp i det
oberäknfcjjga<
/>etjänt kommer fram och säger:
Unge herr Harris ber att få ha
deg äran att dricka med professorskan
^Ärgström. #
W Fru Bergström besvarar sonens
bugning:
— Och konsulns son, som höstat
så mycken ära nere i Köpenhamn, vid
lawntennistäflan! —
Konsuln: Han har också legat i
England för att lära det. När han
for, kallade jag in honom och sade:
Lelian, sa jag, du har tre ting att lära
i England. De börjar äUa tre på s,
och är därför inte så svåra att komma
ihåg. Det är snöfla, spela och sprätta! —
Fru Bergström småleende: Det var
ganska bra!
Konsuln: Ja, tycker ni inte det var
kvickt påhittadt! Och sannerligen har
inte pojken hufvud, för när han kom
hem, talade han den mest oförfalskade
west-end-londonska, spelade en
oklanderlig carambole och mästerligt tennis
och förstod sig precis på hur en
gentleman bör klä sig i alla lifvets skiften.
Fru Bergström: Han ser verkligen
också både så bra och . . . Han skall
bli jurist, inte sant?
Konsuln: Skall bli, ja! När han blir
det! Först och främst skall han bli
en gentleman.
Fru Bergström: En god människa
framför allt, ja!
Konsuln: En fulländad människa,
menar jag! — Det har alltid retat
mig, både i England och här hemma
att höra prinsen af. . . ja, jag menar
naturligtvis honom . . . Edward,
utbasunas som världens förste gentleman.
Hvad är det som gör honom till det
annat än hans kunskaper? Han vet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
