Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 1, januari 1903 - Musik. Af C. G. N. - Litteraturkrönika. Af Hellen Lindgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sköna alster af denna ditiga och
hö# t begåfvade tonsättare. Från
operan är att förtälja om fru
Man-dahl s debut i Fides roll uti
Profeten. Det blef för den unga
lof-vande sångerskan en mycket stor
succes och en välberättigad sådan.
Visserligen finnas ännu vissa
brister i röstens egalisering; men
hvilket material att taga af och hvilket
välljud framkväller ej ur de
underbart fylliga alttonema! Rösten
omfattar öfver två oktaver. Därjämte
äger sångerskan en framstående
musikalisk begåfning och en ej
vanlig uppdrifven teknisk färdighet.
Det är att hoppas att
operadirektionen måtte taga vara på en
talang som den, fru Mandahl visat
sig förfoga öfver. Men därtill
fordras också att mani åter henne
fö uppträda oftare. Scenvana och
rutin äro en sak för sig!
Som sista nyhet å Kongl.
Teatern är att anteckna
gästuppträdandet af tenoren, den utmärkte
österrikiske kammarsångaren hr Naval.
Hans ovanliga förmåga att sjunga
legato, att modulera rösten i
eres-cendi och dimimendi, hans princip
att göra mezza voce, d. v. s. talets
stämstyrka, till utgångspunkt och
sedan begagna ff och pp som
glanspunkter, allt detta är egenskaper, af
hvil ka våra svenska sångare kunna lära sig
mycket. Hr Navals mästerskap ligger
slutligen i en lika innerlig uppfattning af ordets
och tonens poesi, så att han får rollen att
framträda i dess fullödiga helhet. Hans
framställning af Georges Brown i ^Hvita
frun>, Don José i Carmen och Rodolf i
Htrtzbtrg fet c.
IU/GO Al.KVÉN.
Bohéme har tillfullo bevisat, hvilken
sällsynt begåfvad både sångare och
skådespelare han är. Innan hr Naval lämnar
Stockholm, den 15 januari, har han
säkerligen hunnit eröfra allas hjärtan.
C. G. X.
Cilferaturkrönika
Framför mig på det litterära julbordet
ligga tvänne böcker af helt olika
skaplynne, Selma Lagerlöfs Jerusalem II (Alb.
Bonniers förlag) och Geijerstams Nils
Tuf-vesson och hans moder (Gernandts förlag).
I ett afseende kunna de dock jämföras.
De hafva varit julens litterära diskussions
ämnen.
Om Jerusalem II kan jag yttra mig kort,
då den behandlats i spaltlånga
recensioner i alla tidningar och min mening om
den redan är utförligt uttryckt i lduns
Julnummer. Den är ett mästerverk, och
förf:s äfventyrs- och sagoförtäljande fantasi
har aldrig varit rikare än just när hon be
handlar detta ämne, dalaböndernas
emigration till Jerusalem för att här
förverkliga den ursprungliga kristendomen, Kristi
kristendom med egendomsgemenskap och
allmänt brödraskap. Svårligen kan å ena
sidan kultur under nutidsförhållanden och
å den andra lifvets natursidor få en för
träffligare skådeplats att taga ett nappatag
än nar dessa naiva troende lossa hem
landsbanden. Med segerförvissningen lu»>
den tro, som öfvervinner världen, sätta de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
