Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 1, januari 1903 - Litteraturkrönika. Af Hellen Lindgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Åskådlighet. Och när Magnil skiljer sig
från Olof Gabriel egentligen blott på grund
af osamhörigheten mellan henne och
stads-herm, en osamhörighet, som hon upptäcker
midt under deras ljufvaste tid genom ett
slags vision af hvad som framtiden skulle
bära i sitt sköte af olycka, om de blefve
gifta, och när hon förblir obeveklig, skall
man kanske ej anse detta onaturligt, om
man en gång lärt känna några dussin af
dessa norrländska naturer, som, när de en
gång ha fattat ett klokt beslut, ibland på
minna oss om furans nackstyfhet, klipp
grundens hårdhet och forsens envishet.
På aktiebolaget Ljus förlag har under
titeln När vi började genom
författarföreningens försorg utgifvits en julpublikation,
som ej har sitt värde endast som
julläsning. Det är våra främsta författares ung
domsminnen från sin författarverksamhet,
beledsagade af ungdomsporträtt, af hvilka
vi här med benäget tillstånd reproducera
Oscar 11 :s själfporträtt, Verner v. Heiden
stams, Gust. af Geijerstams och Per
Hallströms bilder »från den ålder då hoppet
var ljusgrönt». Från olika synpunkter taga
de olika författarna sin debuts morgonhistoria,
sin lidandes- eller jubelhymn, då de först
höra den röst, som börjar sjunga i deras
inre, då de för första gången börja
förnimma en förkänsla af en poetisk bragd,
som ännu i dimgestalt lefver inom dem.
Redan i denna skepnad af ofullbordadt
Bragelöfte spelar den skaldevisionära
glädjen in med en ny melodis trollmakt i
AXEL LI NDEGÅRD.
deras ungdomslif och dess
hvardagsena-handa. Boken har intresse för hvar och
en. Förlaget Ljus har också gett sitt
bidrag till våra konstnärers biografier genom
en fortsättning på den serie af sådana, det
förra året utgaf. De nya numren i
samlingen utgöras af Oscar Levertins monografi
af Gustaf Lundberg, Tor Hedbergs af
Bruno Liljefors, Georg Paulis af Ernst
Josephson, Jac. Ahrenbergs af Albert
Edel-felt. Dessa delikata häften tala för sig
själfva och skola genom sin eleganta
utstyrsel med en mängd reproduktioner och
sitt känsliga framställningssätt tinna vägen
till ej blott förmaksbord men studerkamrar.
Det har gladt mig att läsa den briljanta
skizz, Pauli gett af Josephssons konstnärs
skap, med en smidighet i stilen, som vi
litteratörer hälst skulle vilja förbehålla vårt
eget skrå. Josephson stilist, Berg stilist —
Carl Larsson stilist — nu Pauli också —
hvad tjänar det till att träla med pennan
åratal igenom ? Men skämt åsido — denna
karaktäristik af Nacken som en klingande
romantik och Strömkarlen som en tragedi
i färger — hur bra funnet är ej detta?
Och jag vill påpeka i Tor Hedbergs ut
kast, hur viktigt det är att få Liljefors eget
uttalande om hans konst: Hvad jag
försöker framställa i mina djurbilder, det är
just individerna. Jag målar djurporträtt*.
Han förtydligar det nya i detta sätt att se
med att säga, att vi i allmänhet betrakta
djuren, som man kan tänka sig en Mars
innevånare, försatt på vår jord, skulle be
trakta människorna. Han skulle hos dem
endast se raserna, typerna, kasterna icke
individerna. Ar detta icke ypperligt? För
öfrigt är jag Tor Hedberg tacksam för
det lyckligt funna ordet »djurepos», och
många andra intressanta fingervisningar.
På Alb, Bonniers förlag har utkommit
ett samlingsverk, som heter Skddespclarnc
ha ordet, med 19 porträtt och omfattande
bidrag af en hel mängd af våra
skådespelare och aktriser. Delta torde mana godt
för framtiden. Här ges ut författarnes
ungdomsminnen, lefvande konstnärers
biografier och så bryta äfven skådespelarne
tystnaden. Rätt så! I skådespelaiboken
har jag fäst mig vid Anders de Wahls och
Palmes bidrag, särskildt det senare. Au
gust Lindbergs är visst icke svagt, men
jag väntade mera. Apropå detta måste
jag berätta en liren historia. Det var en
viktig fest, som måste planeras på förhand
och Lindberg var själfskrifven som talare.
Han var icke med på den förberedande
sammankomsten. Jag skall underrätta
honom», sade någon. »Nej, var så god och
låt bli det*, sade festdirigenten, »han skall
underrättas fem minuter, innan han skall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
