Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 2, februari 1903 - Personer och händelser. Af O. H. D. - Kejsarpolitik i nya världen - Tyska riksdagen och dess president
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BARON SPECK VON STERNBURG.
straffa det oförsynta venezolanska fortet. I)e
båda fartygen synas också ha gjort sin sak
så grundligt, att icke allenast fortet,
utanäf-ven den lilla stad, det beskyddade, grusats,
hvarvid äfven tysk egendom förstörts och
tyska undersåtar skadats. Formelt taget,
synas visserligen tyskarna varit i sin goda
rätt att straffa fortet, men då intet
krigstillstånd föreligger, blef bombardementet
af San Carlos, om icke ett brott mot
folkrätten, så åtminstone en handling af
ovärdigt och brutalt öfvermod, som icke heller
dröjde att framkalla den häftigaste
förbittring i Förenta staterna. Monroedoktrinen,
som man svårligen kunde åberopa i en
rätt och slätt kraffråga, har plötsligt åter
trädt i förgrunden, den tyske kejsarens
alla artigheter äro med ens bortblåsta, och
redan yrka de chauvinistiska elementen i
befolkningen på väpnadt ingripande till
Venezuelas skydd. Så långt går det
naturligtvis icke, men nog torde tyske
kejsaren, om han åter tänker uppträda till
försvar för tyska intressen i nya världen,
göra klokast i att för framtiden spara på
onödiga kraftyttringar och, om han skulle
hysa några planer på landvinningar å la
Kiautschau, låta dem fara. Amerika är
intet Kina.
Medan kanondundret
utan-Tyska riksdagen för San Carlo tillintetgjort
och dess pre- den tyske härskarens
pre-8/dent. stige hos amerikanerna och
endast tjänat till att förskaffa
engelsmännen en stor och hjärtlig förnöjelse, ha i
i tyska riksdagen händelser inträffat, hvilka
ingalunda ägna sig att lyfta kejsarens per
son öfver alla stridigheter och ställa
densamma på den upphöjda plats utanför och
öfver partierna och dagens frågor, som
intogs af den gamle kejsar Wilhelm I och
i så väsentlig grad gaf honom det stora
och berättigade anseende han åtnjöt, icke
blott inom Tyskland utan äfven hos Euro
pas öfriga nationer. Den olyckliga
Kruppska historien synes, tack vare suveränens
sätt att täcka densamma med den
kejserliga skölden, icke så lätt vilja komma till
ro. Man nöjer sig icke längre med att i
Krupps öde se en verkan af nervös
sjuklighet, utan talar fastmer om själfmord till följd
af hvarjehanda svåra förhållanden, i hvilka
den olycklige mannen råkat, bland andra,
äfven till sin kejserlige herre. Det varatt
vänta, att de af kejsaren så skarpt
fördömda socialdemokraterna i den tyska
riksdagen skulle gifva svar på tal, och den
debatt, som därstädes utspann sig om kej
sarens ord vid Krupps begrafning om
folk, som »ur säkert gömsle afskjuter sina
förgiftade pilar*, lämnar, trots den
ypperliga och sansade form, i hvilken så
be-gåfvade talare som socialdemokraterna
von Vollmar och Bebel kritiserade de
kejserliga orden, i förkrossande kritik och
G REF VE F. VON BALLESTREM.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
