Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 2, februari 1903 - Personer och händelser. Af O. H. D. - Tyska riksdagen och dess president - Imperialism och fattigdom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tydlighet ingenting öfrigt att önska. De
kända kejserliga uttrycken, om att -
Tyskland har sin framtid på hafvet» och
kejsarens afskedsord till ryske zaren vid
mötet i Reval, där han yttrade, att
»Atlantens amiral hälsar Stilla hafvets», hvarpå
zaren gaf det i all sin hvardaglighet djupt
ironiska svaret: »lycka till», framdrogos
och skärskådades, utan att presidenten,
grefve von Ballestrem, ansåg sig kunna in
gripa. Men då nu von Vollmar med
största fyndighet framdrog lagen om
majestätsförbrytelserna och tillämpade dessas
innebörd i omvänd ordning på kejsarens
ord, i det han kallade densamma för »den
säkra forskansning, från hvilken
oansvariga och oåtkomliga uttalanden kunde
fällas», trodde sig grefve von Ballestrem böra
ingripa och fråntog talaren ordet. Då i
forntiden Olympens gudar behagade ned
stiga på jorden för att deltaga i de
dödliges strider, hände sig som oftast, att de
själfva råkade i misshugg och blefvo illa
tilltygade. Orefve von Ballestrem har
tydligen velat spela en högre försyn och
skydda sin suverän från ett dylikt obehag;
skada bara, att hans försök denna gång
rönt allmänt ogillande, och till och med
skarpt klandrats från så konservativt håll
som själfva Kreuzzeitung. Den gamle
presidenten. om hvars opartiskhet förr ingen
klagan framställts, nedlade därpå sin
värdighet, men som han åter låtit välja sig
till densamma, har detta en obehaglig
bismak af spegelfäkteri, och då han utan
invändningar lät sin trosfrände,
center-mannen, pater Schädler från Bayern skarpt
klandra kejsarens bref till prinsen regenten
Luitpold därstädes med anbud om
penningar till ersättning för det anslag till de
sköna konsterna, som bayerska landtdagen
afslagit, får grefve von Ballestrems
uppträdande denna gång starkt tycke med ett
på förhand aftaladt spel.
Industriens uppdrifvande
imperialism och till högsta möjliga
produk-fattigdom. tionsförmåga och jakten efter
ständig
tnyaafsättningsmark-nader för dess alster — med ett ord sagdt,
merkantilism d outrance, som är vår tids
lösen och infört folken i vildt kapplopp
skapar visserligen rikedom, stor rikedom till
och med, men till hvilket pris? Den store
kirurgen Simpson i Edinburgh sade en
gång i ett tal, som han höll till
universitetets medicine studerande därstädes, att
vägen till de rikes börs går öfver de
fattigas kroppar;» att man med lika stor,
om icke ändå större rätt kan säga, att
rikedomen i de modärna staterna hvilar
på en oerhördt bred basis af ohygglig
fattigdom, därpå lämnar det mäktiga Eng-
VON VOLLMAR.
land ett lysande exempel. Sällan torde
väl den storartade utvecklingen, den
ådagalagda rikedomen på tillgångar, den allt
uppslukande kolonialpolitiken, äga en mera
fasa väckande frånsida än just i detta land.
Det är vår gamla vän Rider Haggard,
som skänkt oss så mången spännande
roman, som denna gång för oss framlägger,
ingalunda v kung Salomos skatt», men väl
skildrar dess skräckinjagande motsats, en
utarmad och döende jord, en förnedrad
I)en nyligen allidnc Robert Plnnquelte,
kompositören till (.len popul.ira O’rnev.lles
klockor> m. H. mus k\ork.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
