Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 2, februari 1903 - Första akten af Stiliga Agusta. Af Gustaf af Geijerstam - Scen 1 - Scen 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rit fallet, så undrar jag just, om Hanna
kan påstå, att det vore alldeles utan orsak.
Hanna.
Det är farligt att skylla en människa
för tjuf.
Marta.
Hör nu, Jobn! Låt nu mig tala vid
Hanna. Jag vill inte, att Hanna ska’ gå
på det här viset. Jag vill ju Hanna bara
väl.
Hanna.
Ja, se doktorinnan har alltid varit snäll
och vänlig. Det har jag sagt till alla
människor.
Marta.
Det talar vi inte om nu. Men Hanna
vet, att det var både ett och annat, som
vi upptäckt.
Hanna.
Det var de där matsmulorna, ja —
Marta (hela tiden vänligt och
behär-skadt).
Tyst nu, Hanna, och hör på, hvad jag
säger. Det var de där matsmulorna, som
Hanna kallar dem, ja. Men det var vår
mat, som Hanna gick och gaf bort, till
syster och svåger, och hvilka det nu var.
Och så var det ölet, som aldrig ville räcka.
Hanna.
Kanske det var jag som drack ur
herrskapets öl? Kanske jag super också?
Marta.
Det har vi inte sagt. Men Hanna
lånade mina klädningar och mina strumpor.
Doktorn (exploderar).
Gick du inte med min hustrus lintyg
till på köpet.
Marta (afvärjande).
John!
Hanna.
Det var en enda gång —
Marta.
Tyst nu och hör på! Allt detta ha vi
upptäckt. Och ändå ville jag inte, att
Hanna skulle ha något ondt af det. Jag
skref också ärlig på betyget.
Hanna.
Hvarför gjorde fru doktorinnan det då?
Marta.
För att jag ville, att Hanna skulle kunna
få tillfälle att bättra sig och inte bli utan
plats och förfalla.
SCKN 2.
Dt förra. Två stadsbud.
Statis bude t 1 (öppnar dörren till höger).
Var det här, som byrån skulle hämtas?
Doktorn (pekar till vänster).
Var så god.
(Stadsbudet 1 följd af stadsbudet 2 går öfver
scenen och bär under det följande ut
byrån till höger).
Marta.
Och så ville jag inte, att vi skulle skiljas
i ondo. Hanna har ju ändå varit här i
ett halft år.
Hanna.
Ja, herrskapet har nog inte vana vid* att
tjänstfolk stannar. Jag förstår nog, hvad
det är, doktorinnan menar. Doktorinnan
menar, att jag ska’ stå här och tacka, för
att herrskapet inte har skyllt mig för att
vara tjuf. Men det ska’ jag tala om, att
jag har en hel hög med betyg, innan jag
kom till herrskapet. Och det står ärlig i
dem allihop. Men aldrig har jag varit ute
för nå’n, som varit så småaktig, att de
kinkat öfver, om en fattig tjänstflicka lånat
en klädtrasa eller bjudit sotam på en
half öl.
Doktorn (skrattar till).
Sotam.
Hanna.
Må jag dö på stället, och må Gud
aldrig bli god på mig mer, om jag gifvitså
mycket som en flaska lagerdricka åt andra
än dem, som varit här för herrskapets.
skull. Några bekantingar, som dricker öl,
det har inte jag. Det kan jag tala om.
Och har jag gjort något galet, så har det
varit för att doktorinnan har varit för snäll
emot mig. Och det är orätt, att jag ska’
få lida för det.
Doktorn.
Hur vågar du?
Marta (uppbragt).
Tyst nu och gå!
Hanna (drar på sig handsken).
Jag ska’ nog gå, bara jag får med mig,
det som är mitt. Men när jag kom här
först, så sa’ herrskapet, att jag skulle vara
alldeles som barn i huset. Doktorinnan
talade med mig om allting. Och
doktorinnan har alltid varit snäll och vänlig. Det
nekar jag inte för. Men doktorn var
likadan. Jag fick gå ut och fick
teaterbiljetter. Och det var så rart. Och när
doktorinnan var ensam hemma, då fick jag
komma in och dricka kaffe i förmaket och
hålla henne sällskap. Det kan vara mycket
bra. Men det passar inte för mig. Jag
ska’ ha’ en fru, som ser efter mig ifrån
början och håller mig kort. För sådan
är jag. Och därför är det inte värdt, att
herrskapet kommer och skyller på mig om
de inte är nöjda. För det är doktorinnan,
som har skämt bort mig. Och hade hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
