Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 2, februari 1903 - Första akten af Stiliga Agusta. Af Gustaf af Geijerstam - Scen 2 - Scen 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
intc gjort det, så hade jag nog aktat mig,
som jag gjort förr.
Marta (ytterst upprörd).
Förebrår du mig, att jag varit god emot
dig och behandlat dig, som en jämlike?
Doktorn (med en ton af verklig
medkänsla).
Marta! Marta! Hör inte på, hvad hon
säger.
Stadskmitt i (i dörm).
Var det något mer?
Hanna.
Jo, det var kofferten därinne. Hattasken
tar iag själf. (Stadsbudet går efter en
mindre koffert). Och så kanske doktorn
är så god och betalar stadsbudet, så
slipper han komma tillbaka.
Doktorn.
Nej, det gör jag min själ inte.
Marta.
Hör det, John! Gör det! Så får vi ett
slut på det har.
Doktorn*
Det tins ingen anledning alls. När en
ny kommer, det må så vara. Men inte
när man kör bort en så n där.
Hanna.
Det brukas, kan jag tala om. Och for
* rasten är iag inte bortkörd. För jag går
själf. l>et står på betyget.
(Stadsbudet går åt höger med kofferten).
Dok: om.
Brukas det verkligen, att herrskapet
betalar stadsbudet, nar tjanama dytta?
Stmaönd.:.
Det är en sak. som iag inte känner till.
Dok tom*
Hvad kostar det?
Stadsonditt.
l*et bitr två kronor och femti öre.
I\rk.\*m.
Var så god’ (när stadsbudet vill växla!
Låt det vara jämt!
StaLZoouuit.
Tackar mjukast ut med kofferten’.
Hanna (ror sin hattask!
Ja, då ar det inget mer.
D-ntvm.
Nej’ Försvinn nu bara. och Lå: det gi
fort*
Hanna.
Ja. \rg har för min del mg et art vänta
på. Av herrskapet
Mar-a (svarar icke’.
Doaci-m.
A v. ;S.år dörm i lås etter henne.
SCEN 3.
Doktorn, Marta.
Marta (går fram och åter, som om
hon icke såg sin man).
Dcktom.
Gud ske lof, att här är rent hus igen.
Marta.
Om det bara vore slut med det!
Doktorn.
Det måtte det väl vara.
Marta.
Ah, du förstår mig inte! — Hvad vill
du, att vi nu ska’ göra?
Doktorn.
Nu?
Marta.
Ja nu. Här kommer en ny jungfru. Hon
ska’ också gå omkring i huset. Hon ska’
också ha anspråk på mig och på min
vänlighet. Aldrig tror jag nå n piga mer.
Aldrig! Från första början ska’ jag bli
hård och kall emot henne. Jag ska’ se
efter, att hon gör sina sysslor. Jag ska’
passa på henne från morgon till kväll.
Men inte en enda gång ska’ jag låta mitt
hjärta löpa med mig. Var du säker på
det.
Doktorn.
Ja, hvad var det jag sa?
Marta.
Hvad sa’ du?
Doktorn.
Käraste Marta, det mins du val.
Marta.
Nej. det mins jag visst inte. Då skulle
jag inte fråga.
Doktorm.
Jo. jag sa* så här: Sätt inte ärlig i hen-
nes betyg. sa’ jag. Sätt inte. att hon har
sagt upp sig sjall. Ty det är inte sant.
Och du tår bara igen det.
Marta.
Det gör alla människor.
Doktona.
Naturligtvis. Just därför kan man aldrig
tro ett betyg. Men vi skulle ju inte göra
som alla människor.
Marta (utan att höra på honom).
Om du vrsste. hvad jag bar vant snäll
emot den hickan ’ Om du visste, hur iag
har tänkt på henne och kant för henne!
Och så kommer hon och slir rg t
an-siktet med. att jag har vant för snaä mot
henne, och att jag har skam: bort henne.
Dokoom.
Pä på k tet nam.de bon ut:g att
betala stadsbudet sen mte angick mig.
Inte ert snår.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
