Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 2, februari 1903 - Slafhandeln i Amerika. En redogörelse i tre afdelningar. Af John R. Spears. Bearbetning för Varia af E. R. Afd. II: Ombord med slafvarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på ett vanligt skepp, och utresan
tilldrog sig inget ovanligt intresse. Men
knappt hade fartyget kastat ankare vid
slafkusten, förrän masttoppar och rår
togos ned, ett af dessa senare fåstades
mellan masterna längs fartyget, och en
mängd s parrar lades ut frän detta som
ryggås till relingarne på sidorna, så att
det hela bildade en bastant takstomme,
rom öfvertäcktes med palmblad. Voro
relingarne ej höga nog för att tjäna
som sidoåsar, fastes rår för detta
ändamål äfven mellan riggen å ömse sidor,
och det mellan dem och relingen
uppkomna tomrummet försågs med ett starkt
nätverk. Några fot akter om stormasten
uppfördes en åtta fot hög barrikad af
massiva bjälkar, och akter om denna
barrikad fick ingen manlig neger sticka
sin näsa utom vid de tillfällen, då
höf-dingarne bl ef vo inbjudna för
uppgörandet af afiarer. I barrikaden fanns en
dörr ständigt betäckt af en med skrot
laddad kanon och en mängd
skottgluggar.
Slafvarne fördes ombord genom en
dörr i gallerverket för ut och utbyttes
där emot varor, hvarefter kvinnorna
fördes akter ut och sålunda afskildes
från männen medels den beskrifna
af-balkningen. Under däck gjordes äfven
en dylik barrikad för samma ändamål.
Den hufvudsakliga afsikten härmed var
dock att tillförsäkra den beväpnade
besättningen ett säkert skydd gent emot
såväl uppror från de manliga
slafvar-nes sida som oförskämdheter från
slaf-säljarnes. De kvinnliga slafvarne voro
med ytterst få undantag utomordentligt
lätthandterliga.
De här beskrifna inhägnaderna
användes allmänt under slafhandelns
tidigare skede, när slafvarne måste köpas
en eller högst ndgra stycken i sänder,
och ett skepp kunde få ligga från fyra
ända till åtta månader för att fa full
last. På senare tider, när handeln var
olaglig och den största skyndsamhet
vid lastningen måste iakttagas, byggdes
hvarken inhägnad eller tak, och hela
lasten stufvades in under däck, dår
blott en mindre afbalkning gjordes för
att skilja kvinnorna från männen.
Lastrummet i slafskeppen var ständigt
fylld t med romfat. Ty äfven under
senare år, då vapen och ammunition
blif-vit mer efterfrågade varor än rom, var
det nödvändigt att föra med sig lika
många fat ändå för att ha tillräckligt
med kärl för vatten åt slafvarne, och
det öfriga godset stufvades då ofvanpå
romkärlen. Dessutom måste ansenliga
kvantiteter födoämnen medföras — ris
och bönor voro begärliga artiklar. Vi
kunna häraf förstå, att lastrummet
innehöll massor af fat, äfven sedan lasten
blifvit såld i utbyte mot slafvar, och
så fullt var det på de flesta slafskepp,
att det största utrymmet mellan faten
och däcket, som man enligt samtida
uppgifter konstaterat på något fartyg,
var fem fot. I vanligaste fall var
tomrummet mellan last och däck två och
en half å tre fot, och på ett sådant
område skulle kaptenen stufva in sin
last af slafvar.
Med det faktum för ögonen, att de
fiesta slafvarne voro vilda män, som i
regeln voro stulna eller bragta till
slaf-veri under någon mördande slafjakt,
så inse vi lätt, att kaptenen ej vågade
låta dem krypa rundt efter egen vilja
på faten. De starkaste skulle snart ha
uPPgjort någon plan till uppror, brutit
sig in i vatten- och proviantfaten eller
ställt till slagsmål och slagit ihjäl
hvarandra. Därför lades ett golf af plankor
öfver faten, och detta golf erhöll den
i slafromanema så ofta förekommande
benämningen slafdäcket.
På slafdäcket fastkedjades slafvarne,
och därtill användes de å
förtecknin-game öfver slafskeppens laster städse i
dominerande antal upptagna hand- och
fotbojorna. Mannen kopplades samman
två och två så, att den enes högra
handled och fotled sammansmiddes med
den andres vänstra medels tjocka
järn-ringar. sammanhållna af korta, men
starka jarnkädjor. Därpå blefvo de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
