Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 2, februari 1903 - Slafhandeln i Amerika. En redogörelse i tre afdelningar. Af John R. Spears. Bearbetning för Varia af E. R. Afd. II: Ombord med slafvarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nedförda i lastrummet och placerade
sida vid sida å slafdäcket med fötterna
ut åt relingarne och så tätt som de
möjligtvis kunde packas. Så fastlästes
fotbojornas kedjor vid en längs efter
skeppssidorna löpande järnkätting,
under det att kedjorna vid handbojorna
än lämnades fria och än blefvo
fastlåsta vid andra medels sinkor i
slafdäcket föstade kättingar. Och här fingo
de ligga, oftast beröfvade möjligheten
att ens förändra ställning, under de
långa veckor och månader, som
slaf-skeppen fingo vänta på sina laster, med
undantag af den korta stund hvar dag,
då de före måltiden fingo vistas ofvan
däck för att hämta en smula frisk luft.
Vid dessa luftningar belastades de
ytterligare med bojor, och ej fler slafvar
fördes upp samtidigt än besättningen
lätt kunde öfvervaka. Naturligtvis
förvärrades slafvarnes tillstånd allt efter
som lastningen fortskred, i det att de
först anskaffade stufvades längst bort
från däcksluckorna och genom de
efterkommande beröfvades den lilla
luftström, som förut nått deras plats.
Kapten Lindsay på Sanderson hade
på den här förut nämnda resan endast
femtiosex slafvar på sitt slafdäck, men
kapten Scott lämnade kusten med
ett-hundratjugunio stycken på ett föga
större område. Med prisstegringen på
varan ökades slafvarnes antal på
slafdäcket, tills de slutligen voro så
packade, att de slafvar, som ombesörjde
utfodringen, nödgades trampa på de
andras ben, där de ville komma fram.
Men ännu ohyggligare var
sammanpackningen på somliga större fartyg,
hvarest afståndet mellan slafdäcket och
skeppsdäcket ibland kunde bli fem fot.
Att offra ett sådant utrymme till luft
var i den driftige slafskepparens ögon
det gräsligaste slöseri. Därför lät han
bygga en sex fot bred hylla midt
emellan de ofvannämnda däcken rundt hela
lastrummet, placerade slafvar äfven där
och kunde härigenom öka lasten med
ända till femtio procent.
Det fanns stora, flerdäckade slafskepp,
där ej mindre än fyra, fem slafdäck
och lika många hyllor förekommo, och
där slafvarne bevisligen ej haft mer än
en fots luftutrymme öfver hufvudet.
För att ytterligare öka antalet
användes ibland den så kallade
»sked-stufningen», som bestod i att lägga
slafvarne på sidan med den enes bröst
till den andres rygg, hvarigenom en
ansenlig ökning i antalet åstadkoms.
Det vanligaste sättet på
sjuttonhundratalet var emellertid att lägga dem
på rygg och bevilja dem två och en
half fots luftutrymme öfver ansiktet.
När priset på slafvar drifvits till sin
högsta spets, steg slafskepparens
girighet så, att han ansåg beviljandet af
liggplats åt slafvarne för lyx. Dessa
placerades då sittande i rader med
hopdragna ben, den första med ryggarne
åt skrofvet, framför dem en annan rad
med ryggame tätt till de förras
hopdragna ben och så vidare rad förrad,
tills slafdäck och hyllor voro
fullpac-kade af en solid massa mänskliga
varelser i sittande ställning, som ej kunde
röra kroppame utan blott hufvudena
och armarne öfver de framför sittandes
axlar. Att något extra rum för luft
öfver deras hufvuden ej kom i fråga
förstås af sig själf, och ofta hade
besättningen vid instufvandet att tillse,
att raderna ordnades så, att slafvarnes
hufvuden kommo emellan bjälkarne,
som uppburo däcket ofvanför, ty under
desamma rymdes de ej. Vi kunna
här-af förstå hur mycket luft som genom
luckorna kunde tränga sig förbi dessa
täta rader af hufvuden och nå de längst
bort sittande.
M^n härmed hade grymheterna i detta
afseende också * nått höjdpunkten och
kunde i regeln ej drifvas längre af det
enkla skäl, att slafvarne ej uthärdade
dem. När slafhandeln afskaffats och
lastningame nödgades ske med oerhörd
hast, kunde det nog hända, att slafvarne
under de närmaste par dagarne hade
det än värre. I början af adertonhun-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
