Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 2, februari 1903 - Slafhandeln i Amerika. En redogörelse i tre afdelningar. Af John R. Spears. Bearbetning för Varia af E. R. Afd. II: Ombord med slafvarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
varne oftast minsta möjliga ransoner.
Äfven vattnet var i allmänhet knappt
tilltaget, emedan det inkräktade så
mycket på utrymmet. Två måltider
serverades hvar dag på däck, om
vädret så tillät. Slafvame fördes upp i
grupper och fastlästes i rader vid långa
kedjor längs däcket eller vid
järnstänger efter relingame. Efter hvarje
måltid fick slafven elfva kubiktum vatten.
Detta var utfodringen under vackert
väder. Annars skedde den å
slafdäc-ket genom vissa af dem själfva, som
befriades från sina bojor för detta
ändamål. Vid dylika tillfällen bidrog
emellertid utfodringen oftast att öka
slafvarnes plågor, ty de serverande
nödgades krypa öfver de öfrigas kroppar
för att komma till de från luckorna
långt afiägsnade, och då fartyget
krängde och stötte, spilldes den rykande
födan oftast ut öfver många af de
stackars satarne och skållade dem.
Sär-skildt var detta fallet med vattnet, som
vanligen spilldes ut helt och hållet, så
att åsynen af vattenbäraren blott
förhöjde smärtan. Så var förhållandet på
de bättre slafskeppen. Vi skola nu
försöka att gifva en idé om
förhållandena på de andra — vi säga med
vilje en idé — ty att korrekt beskrifva
dem vore helt enkelt omöjligt.
Fångade midt under blodsutgjutelse
och ödeläggelse af deras hem, fördes
slafvarne från det inre af landet ned
till kusten i största hast. På vägen
sågo de släktingar och vänner piskas
ihjäl, emedan de ej hunno med. Så
föstes de in i inhägnaderna vid kusten,
där andra släktingar och vänner
misshandlades till döds midt för deras ögon.
De såldes ej familjevis utan hur som
hälst, och medlemmar af samma familj
fördes trots enträgna böner ombord på
olika fartyg och blefvo skilda åt för
alltid. Där bevittnade de, hur somliga
af dem blefvo refuserade på grund af
kroppsfel och hur dessa då mördades
och kastades i sjön. Och slutligen
stuf-vades de in i afskyvärda hål for att
fraktas till ett land, som de ej kände
till, men som de städse utmålade för
sig i de svartaste färger.
Fartygen voro rustade för att
förhindra slafvarne från att hoppa
öfver-bord. Längs relingarne var ett nät
spändt med endast ett hål för att kasta
ut de döda igenom, och genom detta
hål kastade sig mången af hemlängtan
gripen slaf och omkom i vågorna. De
stulo snörstumpar för att strypa sig
själfva med. De vägrade att äta för
att söka hungersdöden. Den största
.försiktighet iakttogs för att förhindra
uppror, men föga mindre vaksamhet
kräfdes för att förhindra själfmord.
I förbindelse med denna vaksamhet
trädde tortyr. Om slafven vägrade att
äta, användes en på hvarje slafskepp
befintlig tvångsapparat, hvarigenom
maten tvangs ned i honom. Glödande
kol och hvitglödgade järn användes
äfven för att öppna käkarne på de
tredskande, och bruket att brännmärka
slafvame med glödande järn var
allmänt.
En af de sorgligaste historier
berättas just i sammanhang med bruket att
tvinga slafvame att äta. Det var ett
litet barn under ett år, som ej kunde
äta den åt detsamma kokade riset, och
kaptenen påstod, att barnet varenvist,
ehuru det i värkligheten var sjukt.
Rasande öfver att det upprepade gånger
vände sitt lilla hufvud bort från maten,
grep han det ur modems armar, band
det vid masten och piskade det för
hvarje måltid, tills den lilla varelsen
efter fyra dagar afled.
För att sätta kronan på verket lät
kaptenen därpå hämta upp barnets
moder och befallde henne med piskan i
handen att taga upp den lilla döda
kroppen och kasta den öfverbord. Hon
vägrade i början, men när tortyren med
piskan blef för hård, tog hon upp
barnets lik och släppte det varsamt och
med bortvändt hufvud i hafvet.
Denna berättelse aflades på ed inför
en parlamentskommitté, och af alla sam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
