Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 2, februari 1903 - Fiskare i Bretagne. För Varia af E. F.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BÄTAR VID FISKEPLATSEN.
FISKARE I BRETAGNE.
FÖR VARIA Af E. F.
(Den svåra hungersnöd, som uppstått i Bretagne på grund af det felslagna sardinfisket, ar af dogsfrli sten
utförligt behandlad, ii intaga hiir som ett apropå nedanstående skiss från det hemsökta
landskapet af en tandsmaninna som nyligen vistats diir. Reproduktionerna
som beledsaga artikeln aro efter fotografier tagna förra sommaren.)
@et var afton i Concameau.
Likt ett stort japanskt
broderi på ljust vattradt
siden låg hafvet och
vaggade i genomskinlig
klarhet berusande reflexer af
bruna, röda och svartaktiga segel, som
ett efter ett gledo in i hamnen. Kring
masterna af de båtar, hvilka redan voro
inne fläktade för en slocknande bris
de upphängda seglen, skira, luftigt
blåa, slöjor att svepa kring féer. På
däcken sysslade männen, lyfte upp
bottenplankorna, plockade den blanka
fisken i korgar och åto sedan tysta
sin soppa ur fyllda bunkar. De hade
förtjänat den, innan gryningens första
strimmor ännu bröt fram, seglade de
redan öfver djupen, skärpte sin syn,
spände sina muskler för en ringa
fångst.
Mera än ringa. Anförtro sitt lif åt
några svaga bräder, bitas af vinden
och stänkas af saltvatten för ett par
tusen fiskars skull, som ej gifva inkomst
nog att föda alla väntande munnar.
Vinsten delas dessutom med båtägaren,
ty de som styra och sköta farkosten
äro sällan lyckliga nog att själfva
besitta den och förlusten af tran, användt
som bete, har varit betydlig. Hela
denna sommar och höst hafva de
glänsande sardinstimmen tumlat långt ute
bland oceanens okända farvatten,
gäckande fiskarens förhoppningar. Det
finnes år då han lönas rikligen för sin
möda, då en hundra francs på fickan
efter veckans arbete ej äro sällsynta,
då flödar vin och cider öfver i glasen,
man dricker glömska för alla de långa
nätternas svårmod och vid säckpipans
gnäll röras tunga sjöstöflar i taktfast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
