Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 2, februari 1903 - Fiskare i Bretagne. För Varia af E. F.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gavott. Den vackra hustrun med de
smala mörka ögonen i det bleka
ansiktet under tyllmössan pyntar sig med
de präktigaste tyger och band, som
finnas på marknaden och den krushufvade
barnaskaran klädes i nytt från topp till
tå. Ingenting är för godt eller för
dyrt, öfver spiselelden stekas feta höns,
ty Fortuna är en flyktig gäst i
fiskarhemmen och det gäller att njuta
ögonblicket. Men mången ser snedt på
denna lättsinniga glädje, ty hos
bagaren och kryddkrämaren äro kanske ännu
årsräkningarna obetalda.
När det är fråga om långtur, som
ofta sträckes ut ända till
Belle-Isle-en-Mer, hämtas ännu på kredit en
konjaksliter att delas mellan besättningen,
blott för att icke »förlora vanan».
Dryckes- och danslokaler stå tomma
och den trinda krögaremadamen tänker
med vemod på de forna glammande
lagen, som togo sig så väl till bästa,
att männen slutligt måste ledas ombord
af sina skrattande hälfter. Ty dessa
se ej ogärna en upprymdhet som
denna, för dem är den liktydig med lycka
och välmåga och man har haft
tillräckligt af sorg och tårar under de långa [-vintermånaderna,-]
{+vintermånader-
na,+} när stormen
ibland stjälper
en båt midt i
hamnen och
ångestskriken genljuda i de
trånga, mörka
gränderna.
Ett år som
detta är dubbelt
svårt att bära.
Fabrikerna
sysselsätta endast
ett fåtal och
kvinnorna, som
eljest träla natt
och dag för »la
friture», hänga
nu kring
sten-barriären eller
bilda krans kring korsfästelseberget
med sina evinnerliga stickstrumpor.
På morgonen hafva de tagit sin
reglementerade styrketår i kaffet och
lefva sedan hela dagen på den
beska, grumliga drycken och en smula
bröd, listadt från butiken med fagra
löften. Bytingarna springa omkring
och tigga, främlingen kan ej gå tio
steg utan att förföljas af detta
pinsamma »un sou, s’il vous plait,
monsieur, madame», ty tiggeriet har
blif-vit en svart fläck i det gröna
Bretagne.
För att möta busen vintern äger
man ej en sparad slant. Och de unga
som hoppats på prästens välsignelse —
det kulna november är bröllopens
månad för sjöfolket — skola de vänta
ännu ett år eller två eller våga risken
och flytta samman i ett lågt litet rum,
hvarifrån snart både säng och bohag
måste vandra ut igen. Skall man
bakom klosterporten ännu finna vänliga
händer att vårda försummade plantor,
skall köpmannen hårdnad och trött
endast hafva en axelryckning för den
hungrige? Den hålögda nöden står
för dörren.
NÅGRA »I.OUPS DE MER» VÄRMANDE SIG I HÖSTSOLEN.
O
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
