Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 2, februari 1903 - Fiskare i Bretagne. För Varia af E. F.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HEMVÄNDANDE FISKARBÅTAR.
ligen skådar dess under: Han tror på
gamla sägner, varsel och amuletter,
han har en outrotad förkärlek för
längesedan afdöda helgon, hvilket framgår
af att de flesta båtar, undantagandes
de som bära namn efter en hjärtanskär
eller någon omtyckt plats, äro
uppkallade efter sådana; han tviflar ej på att
ett flämtande vaxljus framför
madonnabilden kan frälsa en själ i dödskvalen
och skänka den drunknande åter till
jorden. Och i kvällar när orkanen
jagar fram som en lössläppt fåle öfver
heden och månskifvan kastar hvita
blinkar mellan förbi rullan de molnmassor,
hvem undrar öfver om han då stundom
tycker sig skymta den ondes skepnad
smyga fram ur becksvart gapande
klyftor och om han får brådt skjuta rigeln
för dörren.
Den som betraktar fiskaren i hans
sträfva slutenhet förstår att han tillhör
en ras för sig. »Loup de mer» heter
det på franska och denne hafvets
outtröttlige plöjare har ej mera likhet med
oss tama, jordvandrande människor, som
sofva i sängar, äta vid dukade bord
och hämta vår romantik ur tidnings-
bladen än den raggige vargen med
än-garnes betande ulliga får.
Instiktmäs-sigt känner han själf denna isolering,
äfven på land blandar han sig sällan
med hopen, är icke fallen för att språka
och står hälst med blicken riktad utåt.
I hans enstöringsnatur finnes intet af
sentimentalitet och hans grofva hand
är ej van att gifva smekningar. Men
mot barnen — och det är hans enda
rikedom, det finnes familjer, som äga
tio till fjorton — är han mild. De
minsta bär han gärna på armen eller
ser man fadern låta en ljuslockig pys,
stolt öfver att visa sina försök, vricka
roddbåten mot land. Däremot lägger
han ej i dagen någon öfverdrifven
brådska att efter hemkomsten hälsa sin
hustru och hon å sin sida skyndar
honom ej till mötes.
Högre än någon kvinna älskar han
den båt, som burit honom så många
gånger öfver afgrundsförsäten, och emot
att hvila i den mjukaste bädd
föredrager han sommartiden att sträcka ut sig
med en hoprullad rock till hufvudgärd
och vyssjas till sömns af vinden och
böljorna. Hård är han i vrede och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
