Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 3, mars 1903 - Personer och händelser. Af O. H. D. - Kunglig-kejserlig kristendom och fri forskning - En milliardörs bekymmer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Testamentet och följaktligen också på
den däraf följande evangelisk-lutherska
dogmatiken och att hans undersåtar borde
tro detsamma utan att förvetna
lärdoms-idkare med sina forskningar finge bringa
dem i någon andlig klämma. I historien
och människosläktet uppenbarade sig Gud
fortfarande såsom en kärleksfull och
all-god fader i den och den store vise eller
prästen eller konungen hos hedningar,
judar och kristna. Såsom exempel på dylika
vise och store män anfördes en något .
egendomlig samling, börjande med
Ham-mambi, Moses och Abraham, hvarpå
Ho-meros, Karl den store, Luther, Shakespeare,
Goethe och Kant sammanställdes för att
det hela skulle sluta med kejsar Wilhelm
»den store». Att alla dessa varit
framstående män, som utöfvat stort inflytande på
samtid och eftervärld, är fullkomligt riktigt,
men nog har deras verksamhet gått i bra
olika riktningar, och om någon särskild
Guds uppenbarelse i kyrklig bemärkelse
kan spåras hos t. ex. Homeros, hvars hela
teologi och gudalära är poetisk och
underhållande nog, men svårligen kan göra
anspråk på att vara gudlig, eller hos Goethe,
som var panteist, och Kant, som med sin
»det rena förnuftets kritik» väl mer än
någon bidragit till gudsbegreppets förstöring,
måste lämnas därhän. Och sedan ha vi
så många onekligen stora härskare, hvilka
den tyske kejsaren torde få mycket svårt
att inpassa i sitt trossystern, för att endast
nämna en af hans egna företrädare,
Fredrik II. Emellertid har det kejserliga
brefvet framkallat en litterär fejd, som
rört upp mycket damm. Närmast härden
frisinnade store dogmhistorikem och
teologen, prof. Harnack i Berlin varit
intresserad af kejsarens bref. Harnack tillhör
dessa ärliga och uppriktiga teologiska
hi-storieskrifvare. hvilka genom sina studier
bringas allt längre ifrån den vedertagna
dogmatiska ståndpunkten, men genom sin
ursprungliga teologiska utgångspunkt
komma i en allt skefvare ställning, till dess att
de slutligen tvingas kasta mer eller mindre
af det gamla trosinnehållet öfver bord. Så
gick det före honom med den bekante
Döllinger, ty i striden mellan tro och
forskning finnes ingen mellanställning; där heter
det fortfarande: »Här Welflf, här
Waiblin-gen!» liksom på guelfernas och
ghibeliner-nas tid. I den fejden har emellertid
kyrkan förlorat den ena positionen efter den
andra, den har knappt kvar annat vapen
än vädjandet till känslor, liksom icke dessa
kunde komma till sin rätt och mycket bättre
genom vetandet än genom tron. Må vara
att tron genom hoppet om en tillvaro, där
alla orättvisor godtgöras, kan tjäna som
PROF. FRIEDRICH DELITZSCH.
ett ingalunda föraktligt stöd att uthärda
»dessa tusental af marter, som äro köttets
arfvedel», men ännu har tron aldrig skaffat
bröd åt den hungrande, häft sjukdom,
mildrat nöd eller lindrat smärtan; den
förtjänsten tillkommer uteslutande förnuftets
skapelse, vetandet; och kommer någonsin
den dag, då Jesu ord och läror om den
inbördes kärleken skola nå sin fullbordan,
då randas den också i vetandets tecken,
vetandets, som icke utesluter kärleken,
ingenting föraktar, ingenting fördömer, men
upprättar, hjälper, förklarar, upplyser,
förädlar, godtgör felen och förekommer
synden.
Så besynnerligt det kan
En mill/ardors låta, så medför den stora
bekymmer. rikedomen sina bekymmer,
icke just därför att dess
in-nehafvare behöfva frukta, att den skall
taga slut, utan fastmer, att en afundsjuk
lagstiftning kan få det infallet att stäcka
dess ökande på några få händer i oändlig
het på öfriga medmänniskors bekostnad.
Nationalekonomerna, hvilka, såsom furst
Bismarck sade, alltid med sina
förklaringar komma linkande efter företelserna och
utvecklingen, må säga hvad de behaga,
men det står likväl fast, att de många
millionerna, som samlas på enskilda
händer, också representera en afvigsida af
icke så litet af uppoffringar, misslyckade
tillfallen till vinstgifvande arbete och
förknappade inkomster hos ett större eller
mindre antal människor. Ur denna s\n
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
