Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 3, mars 1903 - Omaka. Af Sigurd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OMAKA.
Af SIGURD.
LJan skulle taga filosofiska graden;
** ^ men hade två stora fel, som
hindrade honom.
För det första var han född målare, ‘
hvad öga och uppfattning beträffade,
fast handen så motvilligt lånade sig
till återgifvande af hvad ögat såg och
tanken fattade, att han inte vågade
bygga sin bärgning i lifvet ensamt på
detta anlag, hvilket han dock aldrig
upphörde att odla. Och för det andra
greps han af intresse för ämnen, som
lågo i närheten utaf det af
examens-profven begränsade studieområdet,
hvilket föranledde till tidsödande
utflykter i delar af vetandets värld, som
inte ens intresserade flertalet af
professorerna, hvilket inte är bra för den,
som af ekonomiska skäl har brådtom
att komma till ett lefvebröd.
Vid trettiosju års ålder var han
hvar-ken licentiat, fast han visste så pass,
att han både skref böcker, som gingo
skapligt nog, och höll föredrag, som
af »föreningar» och »sällskap»
betalades med från 2 5 till 7 5 kronor
stycket, ej häller målare, fast han
tecknade illustrationer åt tidningar och
smorde oljefärg på små tunna,
fyrkantiga trälappar, hvilka såldes billigt och
af mera anspråkslösa fruntimmer
placerades på enklare stafflin och smärre
bord.
En dag räknade han öfver, att han
på det senaste året måste ha förtjänat
minst sextusen kronor, då en lektor
fick börja med tretusenfemhundra, och
att det kunde dröja sina tio å tolf
år innan han alls blef någon lektor.
Då beslöt han att icke taga graden,
hvilket beslut han fullföljde med mera
framgång än många andra sina beslut
att ta’ den, och hyrde in sig i ett
sommarpensionat i Stockholms
skärgård.
Där voro kontorsfröknar, som sågo
bra ut, behagliga lärarinnor och en
fröken, som skulle bli tandläkare och
var så ståtlig, att hon vid tre olika
tillfällen »stått i tablåer.» Där voro
ock semestrande unga tjänstemän, en
del med förmånliga utseenden, andra
småkvicka och roliga, och en, som
spelte fiol.
Han, jag menar den, hvars öde vi
skola skildra, såg ut som folket mest,
witzade inte, dansade inte, gick inför
med tårna, dolde icke att han
upp-gifvit alla examensfunderingar och
affi-scherade sig sålunda själf så tydligt
som möjligt som ett »tvifvelaktigt
parti.»
Hvarför fröknarna inte särskildt
gynnade honom.
Men pensionatsföreståndarinnan hade
en systerdotter ute hos sig, en flicka,
som aldrig fått lära tillräckligt att
sitta hvarken på kontor eller i
kateder eller öppna konstslöjdutställning
eller jobba i sedlighet, telegraf eller
postkontor. Hon hjälpte helt enkelt
moster i hushållet, var fattig, såg,
liksom doktorsämnet, »ut, som folket
mest» och var »tillbakasatt» af de
andra fröknarna och de semestrande
herrarna.
Detta gjorde »honom» ondt,
hvarför han satte sig bredvid henne på
verandan och hjälpte henne att
»noppa» krusbär. När krusbären voro slut,
höll han garnet, då hon nystade, eller
ritade tapisserimönster. När hon fick
se tapisserimönstren, slog hon samman
de något röda händerna och skrek:
»Förtjusande I* och när han talade
estetik med henne, såg hon ödmjukt
troende ut.
Hon hade en liten retande rund
haka, treflig figur och det var synd
om henne. Därtill var sommaren varm,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
