Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 3, mars 1903 - Omaka. Af Sigurd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och då hon tog itu med
ploramon-syltningen friade han.
Hon hade inte råd att säga nej.
Han knåpade hop böcker och sålde
samt beströk fortfarande trälappar med
olja i flera färger. Men rita mönster
och hålla gamhärfvor behöfde han ej
mera, ty den lilla dugliga flickan
kräf-de ovanligt lite nyttig sysselsättning,
sedan hon funnit sin försörjare.
Emellertid fick han dd öfver att resa
omkring i en beskedlig landsort och
hålla föredrag, och hade äfven behof
af de slantar det kunde inbringa, ty
hon var mindre anspråkslös än han
tänkt sig och än det förefallit då hon
noppade krusbär och stoppade
servietter åt sin moster.
Som det första barnet, ett förträffligt
barn, hade den grannlagenheten att
komma sent och återgå till himmelen
mycket tidigt, följde hon med på
fö-redragstournéema. Hon tyckte det var
roligt att resa, ty före äktenskapet
hade hon inte rest annat än mellan
Stockholm och Vesterås på båt två
gånger och kände sig som en
kejsarinna första gången de togo in på ett
hotell.
Men numera bemästrade hon all
belåtenhet, lade anspråkslösheten
alldeles åsido, rynkade på näsan och sade:
— Skulle man inte kunna få ett
lite ljusare och luftigare rum?
Föreläsningarne slogo an och
herrskapet bjöds i regeln på supé efteråt.
Oftast »subskriberad sexa med en
slisk-rätt, efter han dragit frun med sig»,
men stundom i huset hos någon
rådman eller konsul med
mecenatinstinkter och en gång hos själfve
landshöf-dingen i Nålköping.
Antingen väfties där då i festtalet
in några vänliga ord om »den
genialiske föreläsarens honom säkert ljuft
inspirerande maka» eller fick hon en
särskild skål, hvarpå »han» svarade
med varm oéh djup rörelse.
Hon var inte dummare än att hon
begrep, att »han» hvarken var någon
»stor ande» eller ens någon »genialisk
begåfning» af verkligt högre ordning.
Hon skrattade åt och skämtade om
hans oljebestrukna trälappar, hvilka
hon genom andra fått klart för sig
voro fruktansvärd t dilettant messiga. Och
hon lade på minnet de stundom något
kyliga, stundom småförsmädliga
anmärkningar mot föredragen, som
emellanåt serverades af den bland
platstidningarna, i hvars beskydd, beträffande
anskaffande af lokal och reklamer, han
icke ställt sig och som därför var
förargad öfver att ha kommit sist med
notisen om besöket af »den bekante
föreläsaren.»
Och dessa anmärkningar, som hon
gömt i sitt sinne, serverade hon honom
om igen, då hon kom i dåligt lynne,
som lätt hände, när hon blef
afund-sjuk öfver komforten eller den relativa
elegansen i något af de hem, där de
fått en inblick. Ty lika litet som det
föll henne in att jämföra deras
ställning med andras än dem hon såg
hade det bäst, lika litet kom hon
någonsin på den tanken att anse sig
underlägsen någon enda af fruarna i de
husen eller fråga sig själf hvad en
mycket fattig och särdeles okunnig
flicka, som ej ens varit vacker eller
öfver hufvud någonting annat än sin
fattiga mosters arma nådehjon till
systerdotter, egentligen varit berättigad
att ha för pretentioner.
Instufvad i kupén vid afresan till
en ny plats, kunde hon missnöjdt och
afundsamt utbrista:
— Herre Gud, den som hade ett
hem bara sådant som den lille
handlandens, där vi voro i gårl
— Handlande Österlöf är en af sin
lilla stads tätaste män; minst
tvåhundratusen, anmärkte han då kanhända
fogligt.
— Nå, än sen dål Det vore väl
inte något underverk att få, om du
hade tur och riktig energi. Men det
är väl, tyvärr, så som
»Bracksalapos-ten» skref i fjor, att det är »kom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
