Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 3, mars 1903 - »Det gamla gardet ...dör, men ger sig icke.» Af Daniel Fallström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”DET GAMLA GARDET
. . . DÖR, MEN GER SIG ICKE.
»Ar nu bunkalaget samladt — ödets ärriga soldater, som, när allt i lifvet ramlat, taga tjänst i Bacchi stater? »Här I sen för första gången ynglingen med vemodsdraget öfver blick, i drömmar fången, med i gamla bunkilaget.
»Om så är — brylåen t än den, fyllen remmarna på bordet, tobaksmoln mot taket sänden, lyssnen se’n till mästarordet!» »Ännu blek och fin är pannan, kinden som en vacker flickas — räck åt pilten fyllda kannan och i botten skall den drickas 1
Bröderna fylla pokalen, den strålar i gyllengrönt, den lyser lockande skönt i den rökiga, ljusfyllda salen. »Kärleken, som honom kväljer, då af vinlöf skuggas öfver och för hvarje klunk han sväljer, kvalet i sitt bröst han söfver.
Och röda näsor bli rödare, när den tappraste bland män, en riktig frimickelsdödare, tar till orda på nytt igen: »Se på oss du, unge broder, hvitt är håret, näsan färgad, men ur kärleks lömska floder är vår lyckas farkost bärgad.
»Käre, älskelige bröder, 1 som hafven lärt att skratta åt hvar sorg, som jorden föder, men hvar fröjd i locken fatta — »Vinet gör oss ännu unga, flickor gamla bli med åren. Bort med flickan! — Må vi sjunga »sof i ro!» vid kärleksbåren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
