Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 3, mars 1903 - En vinterfärd i Mindre Asien. För Varia af Alexis Kuylenstierna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett mellanting mellan museum och stenröse, en
stad så full af gamla söndersprängda
ruinspillror, att man är nödsakad att klättra öfver
brustna pelarstycken för att komma fram på
gatoma. Vid järnvägsstationen fanns något, som
hade rang, heder och värdighet af hotell, och
där blef jag sittande under fåfänga
underhandlingar att komma i gång. Hur färdas man i
Mindre Asien? Jo, man kan färdas till häst,
om man är nog lycklig att kunna uppspåra ett
riddjur, men eljest färdas man i vagn. en
inrättning, som de anatoliska järnvägsbyggarne döpt
till tunnel. En sådan där tunnel är en vanlig
flakvagn, öfver hvilken är rest en tunnelformad
ställning, vanligen beklädd med läder. Man
kryper in framifrån ungefär som en hund i en
hundkoja, och om man tilläfventyrs ej kommer
från Kina, lider man ohyggliga kval på trägolfvet,
sedan fordonet satt sig i gång. Efter tre dagars
forskning bland Dinairs ruiner hade jag
uppspårat en kusk vid namn Achmed, en äkta
orubblig turk, som lofvade att skjutsa mig till
Akschehir för fyra turkiska pund. Men, sade
han, vägen härifrån till Karahissar öfver bärgen
är ej farbar denna tid på året. Finns då någon
annan väg? Nej. Hur skola’ vi då bära oss
åt? Ja, sade Achmed, vi åka så långt det går,
och sedan lita vi till Allah. Komma vi väl till
Isbarta, går det nog sedan, men härifrån till
Isbarta kan endast Allah
hjälpa oss. — Ja väl,
hederlige, gamle osmanli, låtom
oss lita till Allah.
Så skramlade vi i väg en
morgon genom Dinairs
ruin-fyllda gator och
därifrån rätt
uppför de nära
tvärbranta bärgen.
Sannerligen skal
det ej vara en
osmanli, som kan
falla på en sådan
tanke att åka
med hästar —
och till på köpet
parhästar — och
vagn uppför en
sådan väg.
Möjligen finns där en
väg om
sommaren. Nu åkte vi
fram stundtals i
en brusande flod,
stundtals bland
hopar af öfver
h varandra hopade
klippblock,
stundtals öfver
glänsande blanka
glaciä-rer, stundtals ge-
konia: moskéruin från seldschuksiltanernas tid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
