Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 3, mars 1903 - En vinterfärd i Mindre Asien. För Varia af Alexis Kuylenstierna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nom massor af sammanpackad
snö-modd.
Plötsligt en skarp smäll, där sprang
den ena fjädern, under det hästarne
med ett våldsamt ryck söka draga
vagnen ut ur en outgrundlig lerhåla.
Achmed steg af, satte sig på marken,
tände sin pipa — och teg. Ja hvad
skola vi nu göra? Ewwet effendi, sade
turken, årstiden är ej lämplig för
färder i bärgen, och nu är vagnen trasig,
men om Allah vill så kan det komma
någon annan vagn. Är detta vår enda
möjlighet att komma vidare, så tyckes
mig som om vi hade ringa utsikter.
Så tego vi en timme under stilla
begrundande, och ingen människa kom
för att hjälpa oss. Achmed, sade jag,
kunna vi ej försöka laga vagnen så
att den håller ihop till Isbarta? Är
du vagnmakare, effendi,frågade Achmed.
Nej, jag var ej vagnmakare, men
turken lät öfvertala sig att försöka laga
vagnen. Han letade fram ett gammalt
järnstycke, ett nystan segelgarn och jag
släppte till mina hängslen. När dessa,
under försöket att med dem fästa
jäm-biten öfver brottet, gingo sönder sade
Achmed ingenting annat än »sarar
jok», det vill säga »skadar icke». Till
slut blef dock vagnen användbar, och
vi fortsatte vår mödosamma färd. Fort
gick det ej och stadigt ej häller, men
gick gjorde det i alla fall tack vare
Achmeds orubbliga lugn. Achmed och
jag voro ett par människor, som
passade för hvarandra, vi förifrade oss ej,
vi voro sannerligen ej närvösa. Det
var redan alldeles mörkt, då vi intågade
i Isbarta eller Sparta, som grekerna
kalla staden. Isbarta har ingenting
sevärdt att bjuda på, det är en stad
af den vanliga anatoliska
landsortstads-typen, det vill säga en sammangyttrad
massa ruckliga, mångfärgade trähus,
trånga, gropiga gator och mycket vatten,
allt sammans omgifvet af
poppelplan-teringar, som under vintern erbjuda en
rätt tröstlös anblick. På Spartas chan
gjorde jag emellertid bekantskap med
en rätt förunderlig företeelse, en
grekisk läkare, en hakim, hvars kunskaper
dock voro skäligen blygsamma.
Mannen hette Stefanopulos och påstod sig
hafva studerat i Ätén. Han visade en
synnerligen stor ifver att lägga sina
kunskaper eller sin patriotism i dagen
och ritade för den skull ut på en
karta gränserna för Ryssland, Turkiet
och Hellas, hvarvid det sist nämnda
naturligtvis fick brorslotten af allt
tillgängligt land. Där satt han och
skråflade om det stora Hellas och dess
tappre söner hela natten, hvaraf följden
blef, dels att jag blef utan sömn, dels
att chanens loppor blefvo utan måltid.
Under natten lät emellertid Achmed
laga vagnen, och han sade mig på
morgonen, att vi skulle kunna nå Kan
hissar före solnedgången. Och
underligt att säga gjorde vi det också.
Vägen var, delvis åtminstone, en värklig
chaussé. Man bygger nog chausséer
i Mindre Asien, men sällan efter någon
plan. En provinsguvemör blir
kanhända en vacker dag uppfylld af ett
häftigt vägbyggamit. Han låter bygga
en chaussé från någon residensstad i
riktning mot någon annan stad, och
han bygger några mil — så tröttnar
han och får något annat nit. Paschan
i den andra staden kanske också
bygger i riktning mot residensstaden. Men
någon säkerhet eller ens någon
antaglighet för det de båda vägstyckena
någonsin råkas finns ej. Kanske gå de
förbi hvarandra för att helt omotiveradt
sluta någonstädes i ett kärr. Detta år
möjligt, allt annat, ja hvad som hälst
är möjligt, till och med att någonting
af en ren slump blir planmässigt
an-ordnadt i detta undrens land.
Afiun Karahissar är en underlig stad,
och underlig har den alltid varit. Men
sedan det stora järn vägsbyggandet
började i dessa trakter har den blifvit
underligare än någonsin förut. En
riktig röfvarstad midt i det stillsamma
osmandömet, där äfventyrare från alla
världens kanter sjunga på alla jordens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
