Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 3, mars 1903 - Musik. Af C. G. N.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kompositioner för körer a capella eller
med pianoackorapagnemang. Orkestern
hade — troligen af ekonomiska skäl —
uteblifvit. Rheinbergers tvänne körer
voro ganska vackra, Brahms tvänne
körer poesimättade men monotona,
Cæsar Cui’s tvänne små, små,
korsatser, lyriskt anslående, melankoliska.
Det som på ett angenämt sätt bröt
denna monotoni i programmets
uppställning var Sindings friska »Molde»,
med Björnsons text. Sällskapets nitiske
dirigent, hr Erik Åkerberg hade
nedlagt mycken omsorg på inöfningen och
körerna gingo med god samsjungning.
Den andra symfonikonserten å kongl.
teatern uppförde, utom den gediget
spelade Jupkersymfonien af Mozart och
några tonsättningar af Weber och
Wagner, tvänne nyheter. Det var genom
hof kapellmästarens Hennebergs försorg,
som man fick nöjet höra Ducas’ »der
Zauberlehrling» och Charpentiers suite
»Intryck från Italien». Dessa bägge
franska tonsättare tillhöra den hos oss
foga eller intet kända, unga franska
skolan, som så flitigt arbetar för att
göra fransk musik till en framstående
faktor i den moderna kompositionen.
De unga franska musikerna tillhörande
»Société Nationale de musique», hafva
som mästare uppsatt Berlioz och Franck
— de kunna ej lida hvarken Gounod
eller Saint-Saens — och hafva
dessutom en kollossal veneration för
Richard Wagner, som äfven afgjordt
inverkat på deras produktion.
Ducas »Zauberlehrling» är en
fantastiskt, med ovanlig skicklighet
instru-menterad tondikt — påminnande om
R. Strauss’ »Eulenspiegel». Ducas är
jämte den här obekanta Debussy för
närvarande Frankrikes originellaste och
skickligaste musiker. Den djärfhet i
harmonier och sökande efter nya
vändningar och vägar för det musikaliska
uttrycket är ofta förbluffande hos dem.
Man står ibland liksom inför en gåta.
Frågan är au om dessa män kunna
lösa problemet. Faktiskt är det ut-
märkt begåfvade musici. —
Charpentiers suite är mindre originel, men
utmärker sig för stort välljud i
instrumenteringen. Han har äfven fått fram
något af Italiens mättade
skönhetsstäm-ning i synnerhet i serenaden. Om
någon tid skola vi få höra tonsättarens
opera »Louise» — hos Ranftl och det
skall bli intressant att få göra
bekantskap med denna mycket omtalade opera
af den i Stockholm så litet kände
Char-pentier.
Tor Aulin lagar väl också så, att
vi snart få höra Debussy’s »L’aprés-midi
d’un faune» eller Vincent d’Indy’s u
la forét enchanteé» på
konsertföreningens konserter?? Detta nya, lifaktiga
sällskap, som hvad publikens mängd
och intresse angår, tar lofven af alla
andra, har gifvit en mycket intressant
konsert under den gångna tiden.
Bee-thovens a-dur symfoni, förträffligt
spelad, Bachs Brandenburg konsert n:o 2,
Wagners Huldigungsmarsch Ouvertyr
till Mästersångarne och Siegfrieds
»Schmiedeslieder», med käckhet och
schwung sjungna af Sven Nyblom,
före-kommo på programmet.
Konsertföreningens orkester är numera godt
samspelad och vågar under dess eldige
anförares ledning göra utflykter och
härnadståg. Så intogs en dag Uppsala
K le ut tt, ing, foto.
LARS ZRTTERQVIST.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
