Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 3, mars 1903 - Musik. Af C. G. N.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GREFVINNAN MANNERHEIM.
utgjorde kanske höjdpunkten af
aftonens underhållande program.
De i sin genre närbesläktade
populära begåfningame, fru Anna Norne
och Sven Scholander hafva för fulla
hus och entusiastiska åhörare haft
vis-aftnar. Det svenska sinnelag, som
besjälar dem bägge och det artistiska i
framställningen gör deras visserligen
lilla konstområde dock till ett
förstklassigt sådant.
Fröken Marta Sandal har låtit höra
sig åter i vår hufvudstad. Sångerskan,
som förra gången gjorde så stort
uppseende, lyckades nu äfven intaga sina
åhörare med föredrag af Griegsånger
och Dalcroze’s enkla och i nästan
gam-malfransk stil hållna visor. Hela
fröken Sandals väsen har något
impressionistiskt öfver sig, alltifrån hennes
klädedräkt, hållning, utseende till hennes
föredrag. Den genre, hon representerar
är de små visorna, i hvilka ofta ett
obestämdt, mystiskt temperament «/<>r
sig gällande. Hennes
sångkonst är långt ifrån otadlig
ännu — de höga tonerna skrika
och äro hårda, beroende på
bristande utbildning.
Hon åtföljdes af violoncellisten
Henry B ramsen, som är på väg
att bli en af de främste på sitt
område. Ville han blott
ständigt spela verkligt god musik,
vore man honom tacksam.
Variationerna af Klengel, som
serverades, voro att likna rid
ett tjugofemkronors fyrverkeri
— och knappt det. »Talent
oblige» är ett gammalt franskt
ordspråk, som gäller alla
verkliga konstnärer.
De stora konserterna ha varit
många och långa.
Musikföreningen har tur med
sig. Det är alltid fullt med
åhörare, och det ser ut som
professor Neruda skulle ha en
särskild förmåga att locka
stock-holmarne in i konsertsalen, då
han anför. Och det är äfven att tillstå,
att allt som gifves på Musikföreningens
konserter är solid vara och utmärkt
väl inöfvadt. En ny och angenäm
bekantskap var en ouvertyr »Gustaf Vasa»
af den unge tonsättaren Svante Sjöberg,
som själf anförde sitt opus. Det är
fart och lif och en ej ringa musikalisk
uppfinningsförmåga i denna
komposition. Den mottogs med mycket bifall.
Gades »Friihlingsranschen» fick ett
briljant utförande med fru Hilma Svedbom
vid det beledsagande pianot. Doktor
Svedboms vackra tondikt i Rosengården
gaf åhörarne anledning till stormande
ovationer för kompositören, som i
da-garne fyller 60 år. Slutnumret Saint
Saens’ »Syndafloden» gjorde, oaktadt
ett förnämt och klangfullt återgifvande,
icke något vidare intryck. Verket är
i första hand en virtuos
orkestermål-ning. Körerna äro imposanta.
Filharmoniska sällskapets konsert bjöd
på ett plockprogram med idel smärre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
