Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 4, april 1903 - Längtan. Efter Schiller. Öfversättning af Erik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ILLUSTRERAD MÅNADSSKRIFT.
LÄNGTAN.
Eiter SCHILLER.
Ingen sol kan dimman lyfta,
som härnere rufvar rå;
funnes väg ur denna klyfta,
ack, jag vore lycklig då!
Jag i fjärran ser en kulle,
evigt grön och evigt vän!
Gif mig vingar, och jag skulle
till den kullen draga hän!
Harmonier hör jag klinga,
burna af en hinimels ro.
Vindar balsamdofter bringa
hit af örter, som där gro.
Gyllne frukter ser jag lysa
fram ur löfvet, dunkelgrönt,
och de blommor aldrig frysa,
som ej vinterns hårdhet rönt.
Ack, hur skön en rymd, som blandas
alltid upp med solens sken,
och en luft hur ljuf att andas,
som här höjdens klarhet ren! —
Men mig från den världen ljusa
skiljer flodens breda bädd,
och dess vågor vreda brusa,
och för färden är jag rädd.
Vågor hårdt mot stranden kasta
båt, som saknar styrman väl,
men dock modigt i den hasta,
ty dess segel ha en själ!
Våga — tro — ty gudar
ingen pant i tviflarns hand, i
och blott undrets vindar dij
båten till ett underland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
