Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 4, april 1903 - Gustave Charpentier och hans opera Louise. För Varia af Maurice Berger. Öfvers. från förf. originalmanuskript (Paris) och Algot Ruhe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
häfderska. Lidelsen afgår med segern,
underblåst som den är af den starka,
hemlighetsfulla magnetism, som
utströmmar från den mäktiga staden, Paris,
den unga flickans första dröm,
glädjens och njutningens hemvist, som
lockar lik en trollsång.
Första akten framställer ett enkelt
arbetarehem i Montmartre. Louise och
en ung konstnär, Julien, växla ömma
ord, tills modern, som har en fasa för
artister, kommer och stör dem. När
fadern vänder hem, skämtar han så
smått med dottern öfver hennes
gryende böjelse för den vackre artisten.
Louise faller i gråt och tar sedan en
tidning i afsikt att läsa högt för sin
far. Det första hennes öga träffar är
de frestande orden: Paris i fest. Hon
glömmer att läsa. Staden tar hennes
fantasi i sitt våld.
Förspelet till andra akten bär titeln:
Paris vaknar. Orkestern skildrar det
komplex af intryck, som skola väcka
och fängsla den unga flickans hjärta.
När ridån går upp, ser man bland en
hop fattiga morgonarbetare
Nattmän-niskan, nöjesdyrkaren, en symbolisk
person, som i festskrud går förbi de
arma och för ett ögonblick låter stråla
inför deras ögon den farliga stadens
retande, diaboliska tjusning. Louise
kommer gående på väg till sin syatelier,
antastas af Julien, som besvär henne att
fly med honom ut i vimlet. Hon
vacklar, tvekar, men frigör sig och
försvinner, i det hon sänder honom en kyss
till afsked. Följande tablå visar
sy-ateliern med alla de pladdrande muntra
arbeterskorna. Plötsligt höres musik i
gården, flickorna störta till fönstren,
och i sångaren därnere igenkänner
Louise sin Julien, som i ömma toner
ger sin längtan vingar. Nu är hennes
motstånd brutet. Utom sig af lidelse
störtar hon ut till honom.
Tredje aktens förspel: Mot en
fjärran hemvist, skildrar hur de båda
älskande stiga upp till toppen af
Mont-martre, frihetens och lyckans sköna
gömsle. I aktens början förekomma
de ord, som uttrycka dramats
grundtanke: Hvart väsen har rätt att lefva
fritt 1 Det är Julien, som uttalar denna
gamla ungdomsfriska sats i känslan af
den kamp han själf har att bestå mot
lifvets kontrollerande makter, familjen,
de goda sederna och vissa fördomar,
oblida mot hans ungdomliga förlöpning.
Efter dagens festligheter samlas Juliens
vänner för att hylla Louise, den
nyvalda Musan, men deras glädje störes
[Cautin Berger, foto., Paris.
m:me deschamps jelim: louises mor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
