Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 4, april 1903 - Gustave Charpentier och hans opera Louise. För Varia af Maurice Berger. Öfvers. från förf. originalmanuskript (Paris) och Algot Ruhe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Cautin-Berger, foto., Paris.
M. P. FUGfcRE: LOUISES FAR.
af hennes moder, som återför sin dotter
till hemmet, där fadern plötsligt
insjuknat. De kvarblifne vänta att hon efter löfte
skall återkomma och denna stämning
vinner uttryck i de tunga orden: Den
stora staden behöfver de fattiges döttrar!
I fjärde akten står striden
mellan Louise och hennes far
och afgöres genom hennes
trotsiga upprepande af Juliens ord:
Hvart väsen har rätt att lefva
fritt. Stadens glans har bländat
henne, hon kallas af dess
trolska röst, hon är som ett flarn
i dess sugande hvirfvel, hon
måste dit igen. Hon lämnar
hemmet, sin sjuke far, sin
sorgsna mor. Och hon hör icke
faderns bittra utrop: Det är, kan
tänka, roligare där nere än här
uppe hos oss! Hon ser icke
den förtviflade åtbörd, med
hvilken han hotar den stora
fienden i ett vanmäktigt: O,
Paris!
Det är en lycklig blandning
af dröm och realism i detta
stycke, säger Alfred Bruneau i
La musique franfaise. En
uppriktig, nästan våldsam
verklighetsskildring i dramats språk
och uppträden, en beslöjad,
tjusande poesi öfver musiken och
i den finhet, med hvilken den
egentliga hufvudpersonen blott
antydes bakom en slöja, väfd
af tonerna ur röster och
instrument. Denna person är Paris,
glädjens stad och smärtans. Denna så
mångtaligt skildrade, besjungna och
målade stad har väntat på sin [-tonskald.-] {+ton-
skald.+} Hon har nu fått honom i Gu-
stave Charpentier.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
