Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 4, april 1903 - Litteraturkrönika. Af Hellen Lindgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
älskar vår konst, se, huru intresset för den
växer bland vår allmänhet. Så har i
dagarna första häftet af Georg Nordensvans
De bildande konsternas historia utkommit i
en ny upplaga (Hugo Gebers förlag) och
äfven Laurins konsthistoria kan glädja sig
åt ett omtryck.
Bland de nya romanerna kan jag denna
gång endast medhinna ett flyktigt
omnämnande af Gustav Frenssens bok, Jörn Uhl.
Dess framgång är ovedersäglig och
välförtjänt. Det är historien om en
holsteiner-bondes uppåtsträfvande och äfventyrliga
lif, affattad i en episkt bred skildring, så
episkt bred, att det till och med har sagts,
att åtskilliga af bokens mest högröstade
beundrare ej orkat läsa den till slut. Men
boken är, trots sin tyngd, delvis ett
mästerverk och, inom parentes, en tysk, som
beundrar, kan säkerligen genomläsa ett
lexikon, om det gäller. Ett af de tyska
slagorden för närvarande heter Heimatskunst,
ett annat Erdgeruch. Både hemlandskonst
och jordlukt — detta intimaste, som hör
till torfvan och utmärker landskapet — har
Frenssen på ett mästerligt sätt förstått att
framtrolla. Dessa holsteinska bönder, män
och kvinnor, stå där så lifslefvande, att
man rätt väl förstår, att denne landtpastors
ärelystnad varit den, att blifva diktare och
bonde, som en af hans biografer
underrättat oss.
Ur en liten tysk broschyr är medföljande
porträtt taget. Det visar oss icke dragen
af den man, som den svenska upplagan
ger oss — den berömde diktarens väl valda
pose — men just den
landtpastorsfysiono-mi, som man vore böjd att anse vara den
rätta. Romanen är alldeles icke typisk för
kulturmänsklighet — det allmänmänskliga.
Här lefves i det lilla bysamhället, allt är
gjordt från denna synpunkt. Och denna
synpunkt är äkta tysk. Hvarje gång en
stor tysk bokframgång inträffar är boken
en skildring af en klass eller ett stånd.
Auerbachs bondnoveller fröjdade sig åt en
sådan där popularitet, som ger genljud,
Raabes skildring af landtpastorn, >der
Hungerpfarrer», en bok, som tyvärr är för
litet känd här, var också en dylik
stånds-skildring. Kom så Freytags kolossala
framgång med Soli und Haben, Debet ock kredit,
i tre svenska öfversättningar, den sista af
mig förra året på Ljus’ förlag — en
visserligen mera aristokratiskt-kulturellt hållen bok,
men äfven den ett inlägg, en tendensartad
skildring af köpmannaklassen som jordens
salt. Och själfva Fritz Reuter — äro icke
hans romaner en kamp för det
småborgerliga mot »hans Höghet» och mot det tyska
junkerdömet ? Och nu bonden som hjälten
i Gustav Frenssens stora succésroman!
MUSSET I PAGEKOSTYM.
Hvad jag menar är blott, att det stora
tyska riket, trots sin påstådda enhet, kansko
framför allt är sönderslitet af en slags
småborgerlighetens klasskamp, där storbönder
och småbönder, köpmän och industriidkare,
småborgare och jorddrottar ha så vidt skilda
intressen, att en kosmopolitisk enhetstanke
är ett mål bortom horisonten. Böra vr
tillägga — tout comme chez nous?
Den outtröttlige forskaren och bildnings
spridaren dr Anton Nyström har
medhunnit ett nytt, större verk med titeln
Striderna om Östra Europa mellan Ryssland,
Polen och Sverge (Ljus’ förlag). Boken är en
ytterst värdefull dokumentsamling för oss
svenskar, och att vår östra grannes
meritlista icke blir synnerligen stor, därför har
författaren sörjt. Dock — någon patriotisk
chauvinism å la Björnson har aldrig
Nyström visat. Hans kraftiga
folkbildningsarbete har alltid fortgått på det breda
grundlaget »den största lyckan åt det
största möjliga antalet», och den stora
gemensamma arffienden har för honom icke va-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
