Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 5, maj 1903 - Tre dikter. Af Anders Österling - Högtid - Tillbedjan - Ljushymn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRE DIKTER.
Af ANDERS ÖSTERLING.
Högtid.
Nu är mig lifvet så nära,
nu hviskar det i mitt bröst.
Jag klart förnimmer dess kära
och värmedallrande röst.
En doftande högtid blundar
i själens innersta rum,
den stora hvilan stundar,
och hela världen är stum.
Och dunkelt står det förflutna,
då lifvet dräpte och slog.
Där klagar i röster brutna,
hur drömmen blödande dog.
Du ryckte bort, och du skänkte,
du gaf mig sorger och kif,
du mörknade, och du blänkte
— välsignadt vare du, lifl
Ja, tack för sorgernas rening
och glädjens jubelminut.
Allt famnas dock i förening
och klingar samman till slut.
Ett lifvets andante klingar
i själens lyssnande hvalf,
och tonens sjungande vingar
har allt, som i tystnad skalf.
Nu är mig lifvet så nära,
nu hviskar det i mitt bröst.
Jag klart förnimmer dess kära
och värmedallrande röst.
Och jag vill hvila och glömma
vid dessa sonande ord,
och se det lysa och strömma
som söndag öfver vår jord.
Tillbedjan.
Hvem är den klokaste: den hvilken
hvilar
i ro och sömn den långa, döda natt
och först vid hanens morgonmaning ilar
att, än af slummersynens feber matt,
på silfverdaggig tröskel af sitt hus
med lyfta händer hälsa solens ljus.
Eller den man, som längtande vill
vandra
en ensam vandring hela natten lång,
som trefvande mot gryningen vill vandra
att nattlig möta ljus och soluppgång
och sist på knä liksom en usel träl
tar ljusets skänk emot i frusen själ.
Ljushymn.
0 stilla vill jag mina arma händer
1 morgonljusets hvita fragga två,
och upp jag vill mot molnens
skimmerländer,
kring hvilka hvita böljor sakta slål
Som Eder, skyar, vill min ande sköljas
i ljus och gå förnyelsen emot
eller försvinna som en stråleböljas
svall domnar af mot gråa vidders
fotl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
