Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 5, maj 1903 - Glädjens sociala betydelse. Föredrag af professor Gabriel Tarde. (Ur »La Revue Bleue»). Öfversättning af P—s
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GLÄDJENS SOCIALA BETYDELSE.
FÖREDRAG AF PROFESSOR GABRIEL TARDE.
(Ur »La Revur Bleue».)
(Den 5 sistlidne November firades i folkhögskolan i Belleville (la fondation
uni-versitaire de Belleville) en högtidsdag med anledning af dess fyraåriga tillvaro. Detta
institut för »ömsesidig undervisning och social uppfostran» befinner sig i stadigt
framåt-gående, hvarpå kan som bevis anföras, att det under den jämförelsevis korta perioden
af sin verksamhet mottagit anslutning från icke mindre än 1153 arbetare. Institutet i
fråga skiljer sig från många andra af samma slag därutinnan, att det förblifvit troget
grundsatsen om politisk neutralitet och äfven genom bättre undervisningsmetoder.
Vid detta tillfälle hölls af den framstående medlemmen i franska institutet, M.
Tarde, det föredrag, som här nedan återges.)
’PXet är icke meningen att här tala
^ om den fysiologiska sidan af saken.
Den som vill studera frågan från denna
synpunkt kan jag hänvisa till ett
utmärkt arbete af en läkare för
sinnessjuke, doktor Dumas, ett arbete
kal-ladt »Sorgen och Glädjen.» Man skall
däri finna, att intet är i det hela så
hälsosamt som glädjen, den ger fart
åt pulsen, upplifvar respirations organen,
ökar rörligheten m. m., medan sorgen
har motsatta verkningar. Den första
regeln i hälsoläran borde därför lyda:
Varen glade.
Det är glädjens sociala och
företrädesvis ekonomiska roll, som här skall
behandlas. Sociologer,
nationalekonomer isynnerhet, frånse ofta denna
faktor i samhällslifvet, som om den vore
betydelselös oeh icke värd deras
uppmärksamhet. Man får vid läsningen
af deras arbeten det intrycket, att
människans alla behof äro af negativ art
— gående ut på, att afhjälpa ett
lidande af materiell beskaffenhet såsom
hunger, törst och köld eller brister af
intellektuell natur — okunnighet t. ex.
— ty trefnaden, lifvets enda mål i
detta afseende, är resultatet af sådana
negativa fröjder. Skulle då
Schopenhauer hafva rätt, när han säger, att
smärtan är det enda verkliga, och att
förnöjelsen är ingenting annat än från-
varon, förekommandet, negationen af
de smärtfulla förnimmelserna?
Men därvid glömmer man, att lifvet
hos djuren, äfven de lägsta, är
framför allt ett jäktande efter glädje,
hvar-pä man kan finna bevis i den
öfver-vägande del af sin tillvaro, som djuren
af alla slag ägna åt att leka. En tysk
vetenskapsman, doktor Gross, har
skrif-vit en diger volym i detta ämne,
mycket lärorik och roande. Hos
däggdjuren och äfven hos fäglarne ser det
ut, som om ungames första uppgift i
lifvet vore att roa sig i hvarandras
sällskap under låtsade jakter och
strider. Då de blifvit fullvuxna, använda
de kanske hälften af sin tid till att
springa eller flyga ihop, lekfullt och
utan särskildt ändamål, att samla sig
i skockar endast för nöjet att upprepa
samma rörelser och uppgifva samma
läten. Ty glädjen består just uti att
uppträda och handla tillsammans med
gemensamma intressen och vänskapliga
känslor. Den som säger sällskap
menar glädje, ty glädjen är blomman af
sällskapligheten. Det har ofta roat
mig att gifva akt på, hur korparne i
svärmar flyga ut från bergsskrefvoma
en solig dag. Är det, mån tro,
alltid eller oftast för att slå ned som
stråtröfvare på fälten? Nej, det är
för att svinga om i luften under lju-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
