Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 5, maj 1903 - Stackars Maggi. Skiss af Gerda Wall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STACKARS MAGGI.
SKISS af GERDA WALL.
Colen stod högt och blå låg fjärden.
^ Här och där såg man röken af en
ångare, som skyndade ut mot uddar
och skär från stadens hetta och
arbete.
Längst framme i fören på >Ran»
stod Maggi. Emellanåt såg hon sig
om mot akterdädk, där flirten pågick i
middagstrött stillhet mellan
hemvändande kontorsflickor och ungherrar på
sommarnöje — som en liten aktris,
som i smyg tar sig en öfverblick af
parkett från scenen.
Det var hennes första långa resa.
Hon hade kommit med nattåget från
Norrland och fått vänta två timmar i
Stockholm på båten, som skulle föra
henne ut till Björknäs, där hon skulle
ho hela sommara hos mostern. Det
lät nog så vackert, det där talet om
att hon skulle ut i världen och se sig
litet om, men hon undrade ändå i sitt
stilla sinne, om inte Knut spelade en
viss rol i denna välvilja.
De klarblåa ögonen blefvo alldeles
fulla med tårar, så att hon måste
blinka duktigt för att inte brista i
gråt. Och till tröst stoppade hon
handen i fickan för att känna om brefvet
låg där. Knuts bref!
Det var just då hon tittade mot
akterdäck för att se, om någon skulle
ha lagt märke till henne.
Maggi sade icke sig själf, infen tänkte
dock tyst, mycket tyst, att en sådan
roman, som den hon nu upplefde,
nödvändigt måste ha satt en säregen
stämpel på henne. Och hon var icke så
litet stolt och barnsligt glad däröfver.
Nu ändrade >Ran» kurs. Det var
herre, som sade, att därinne i viken
låg Björknäs. Maggi glömde all
ro-“wntik för sitt stora intresse för hur
där kunde se ut.
Viken var lång och smal, och ju
längre in man kom, desto grönare
blefvo luften och vattnet af de
lummiga stränderna. Längst in i viken,
liksom i en sumpig dalsänka, växte de
vackraste björkar, och längre upp låg
herrgården, stor och hvit och med
skogen som fond. Och sedan, som på
gifvet tecken, sprang villa vid villa
fram längs hela den högra stranden.
Hvar helst en backe låg fri, eller
grönskan makat åt sig, slogo de upp sin
söndagsstass af flaggstång och snäckor
kring blomsterrabatterna. Långt,
bortom villorna låg fabriken, som de
redan farit förbi. Den stack upp sin
skorsten ur allt det gröna och sände
ut en lätt rök.
Då de lade till vid bryggan,
längtade hon redan till sina berg därhemma.
Hon tyckte hon knappast fick luft.
Men än större blef hennes
bekläm-ning, då hon såg de väntande damerna
i spetshattar och ljusa sommartoaletter
och hörde pratet och sorlet. Den
gråa resklänningen, som Kristin
Nilsson sytt, blef med ens tung som en
vadmalsrock, och hon gömde sig
bakom två lårar.
Fåvitsk var för rästen, urskuldade
hon sig, den som sökte tränga igenom
den täta mur af herrar, som bildats
framme vid landgången. Och mostern
och kusinen kände hon inte igen. Nej,
hon ville i stället från sin kikut
beskåda sömmar- och familjeidyllerna!
Hennes ansikte spelade af lif.
Pustande och varma klefvo herrarna
tungt, i tur och ordning, öfver
landgången. Tidningar stucko upp ur
deras fickor, och käppen vitftte de knappt
hur de skulle få med sig, så lastade
voro de med korgar och paket, och
omkring hvar och en, som kom ner
på bryggan, bildades det en liten,
hög-ljudt pratande, ifrig krets af damer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
