Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 5, maj 1903 - Stackars Maggi. Skiss af Gerda Wall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Beckmans rörliga minspel var nära att
explodera, och Chrusanders föredrag
måste snart vara färdigt, så han tyckte
det var synd att ingripa störande.
»Fröken är bara ett barn», började
Chrusander.
Maggi fann hans röst och hans
blickar otillbörligt beskyddande, men fru
Beckman sväljde hela sin störtflod af
tal, ty hon såg, att hon nu skulle få
höra ett förståndets ord.
»En brud», fortsatte han, »skall väl
icke endast lägga an på att fängsla
mannens sinnen, utan fast mer tänka,
att hon vill bli honom en god hustru
och sköta hans hus med ordning och
flit. Jag har» — han började i
plötslig ifver leta i sin plånbok — »en
vers, som jag klippt ut ur en tidning,
då jag fann den så utmärkt och i
synnerhet beaktansvärd af vår tids unga
kvinnor. »Till mitt ideal» heter den.
En flicka, dygdig, vis och öm
re’n lagat fadrens väst
och satt nu vid sin linnesöm
och fållade som bäst.
Se’n uti trefna hemmets kök
hon broderns älsklingsrätt
i spiselns os och rök
tillredde snäll, så flinkt och nätt.
Till baket hon ock nogsamt såg,
men — degen den föxjäste!
Om hjälp då from i bamahåg
en bön till Gud hon läste.
Hon skred se’n glad och styrkt till verk
att degen grädda brådt.
Och ungmor alla, hör och märk!
att baket det blef godt.
Så borde hvarje kvinna gå
igenom lifvet mild,
och mannen bära skulle då
i hjärtat hennes bild.
Hvad skall min hustru med geni?
Det har jag nog af själf.
Hon vårda må med energi
bå’d huset och mig själf.
Maggi satt fundersam. Fängsla
mannens sinnen? — Den frasen förstod
hon intel En brud skulle väl vara
vacker, så att han var riktigt kär i
henne. Men den där Chrusander var
väl alldeles för prosaisk att kunna
känna något sorts rus och för honom
kunde just den där pjoltiga versen
passa.
Högt sade hon:
»Men om det bara är en
hushållerska, han vill ha, så kan han ju städja
en, och då kan han få en ny, så fort
den gamla börjar tackla af.» Hon
hade alldeles glömt sin blyghet, så
intresserade ämnet henne.
»Barn, du talar, som du har
förstånd tilll» Fru Beckmans ansikte var
mörkrödt. »Herran själf sade ju, att
för den skull skall du öfvergifva fader
och moder och blifva när din hustru,
och de tu skola varda ett kött. Och
det får jag säga», hennes röst darrade,
och orden trängdes om hvarandra, så
brådtom hade de alla att komma fram
på en gång, »att en flicka, som är
kär i en man» — Maggi kände, att
här kom en pik åt henne — »skall
väl blygsamt sänka sina ögon och
aldrig våga höja sin blick till den
mannen. Så gjorde jag, ty se, jag såg,
att han stod högt öfver mig, och jag
grät på min bröllopsdag, men min far
sa: »Du gör, som jag vill, och därmed
bastal» Och hellre var jag väl gift
med en, som jag både kunde säga
»skam» till, när det var något galet,
och »så ska du göra!» när jag såg,
hvad som rätt var. Se, August, han
ville alltid reparera det här gamla
huset, och han skickade hit murare och
snickare hvarenda dag, men på
middagarna, när han kom hem från sitt
arbete, hade jag skickat hem murarna,
och han kunde bli så ond —.»
»Farliga ämnen 1» hviskade ingenjör
Krook i Maggis öra. Hon tittade på
mostern i oerhörd förvåning.
Ingen begrep sammanhanget mellan
August och fröken Lind, men de visste
alla, att fru Beckmans tankegång var
af egen art, och att kapitlet ännu ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
