Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 5, maj 1903 - Stackars Maggi. Skiss af Gerda Wall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på länge var uttömdt, och hade
därför väpnat sig med tålamod. Baron
von Silfverstolpe trummade resigneradt
på bordet med sina långa och knotiga
fingrar, och Chrusander försökte fä ett
deltagande allvar i sina matta ögon,
men kastade då och då, i hopp att få
svar, menande blickar på de andra.
Elisabeth såg förtviflad ut, och Ask,
ytterligt retlig, kastade in en
anmärkning i fru Beckmans taleflod, så fort
möjlighet fanns att bli hörd.
Ȁmnet tycks mig dock ha kommit
något på villovägar. Det var ju
frågan om fröken Linds bröllop, och att
hon skulle ge musiklektioner.»
»Jaha, det får jag säga», fortfor fru
Beckman utan att hämta andan från
sitt förra tal, »att galnare har jag väl
aldrig hört! Ska en gift hustru gå
från hus och hem och förhäfva sig i
världslig stolthet? Sade inte Gud själf,
att mannen skall vara kvinnans
huf-vud, och hon skall vara honom
underdånig?»
Här måste fru Beckman göra en
paus för att draga ett långt andedrag,
och doktor Ask passade åter på
tillfället:
»En charmant stek detta, fru
Beckman, och nu få vi väl något
fruktaktigt efteråt?»
»Herre Gud!» skrek fru Beckman.
»Här sitta vi och alldeles torka, och
jag, som har den allra raraste
krusbärskräm! Jag fick bärena för rent
rampris hos trädgårdsmästarns.»
Hon ringde energiskt på Amanda,
som satt och sof på en bänk i
trädgården.
»Krusbär äro väl i allmänhet billiga
nu?» frågade baronen.
Litet hvar började med en viss
lättnad tala om mat, och middagen gick
sin gilla gång, sedan man återfunnit
Amanda.
Men Maggi satt tyst. Det var
mycket hon hört. De halfva anspelnin-
garna, tonfallen i de olika rosterna,
allt arbetade i hennes hjärna. Nog
kunde hon förstå, att man hellre ville
vara älskarinna än fästmö. Tänk, så
pä allt vis mera romantiskt att träffas
så där i smyg och fä rosor, som i alla
böcker, än att sitta hemma i
förmaks-soffan med pappa och mamma i salen
och tanterna, som gjorde sig ärenden
in, precis som om de alltid trodde,
förlofvade gjorde något ondt.
»Fröken ser så allvarsam ut?»
anmärkte Chrusander. »Men vid er
ålder är ju lifvet endast en dans på
rosor. Vänta, tills ni blifvit sä
gammal som jag.» Hans tjocka läppar
slöto sig dystert.
»Hvar ålder har sin sorg», sade
baronen. Han sökte lätta sin spleen
i en spirituell anmärkning.
»Ja», började Chrusander äter, »men
när man närmar sig fyrtiotalet med
stora steg, då kan man inte längre
förströ sig med det, som förut var sådana
omätliga lockelser. Hvar och en har
ju sin sturm- och drangperiod, men
när den är öfver, då är lifvet inte
längre så lätt, eller hur, Krook.
»Jo, det är säkert, det», svarade
Krook.
Maggi var fortfarande lika
grubblande, och han skämtade nyfiken:
»Tänk, fröken, hvad ni för upplefva
mycket, innan ni blir lika vis.»
»Ja!» svarade Maggi käckt och
lustigt. ögonen spelade, hela hennes
ansikte skrattade. Hon hade handen
i fickan och kramade sitt kära bref.
De skulle bara veta, allesammans!
Den synen gjorde sin verkan.
Doktorn bjöd Maggi armen och bad att
med all den fästlighet, som tillkommer
en ny gäst, få föra henne till kaffet i
trädgården. Och Gud vet, om inte
själfva Chrusander kände sig
afund-sjuk? — Baronen följde småleende
efter, och Krook kom sist och
hviss-lande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
