Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 5, maj 1903 - De stora naturkatastroferna. För Varia af A. E. T. O.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NEAPELS OMGIFN1NGAR OCH »THLEGRE1SKA FÄLTET.»
tilltagande och utsträckta
forskningsfärder, ökades antalet af kända
vulkaner, och man fann dem utbredda i
spridda flockar öfver hela jorden, utan
något sammanhang med den
omgif-vande terrängen, utan snarare efter
den inre jordskorpans beskaffenhet, och
särskildt har man iakttagit, att de
flesta nu värksamma kratrar befinna sig
i närheten af hafvet. Den nordligaste
vulkanen är Hekla på Island, och den
sydligaste Erebus, vid de södra
polarisfältens kant.
Af alla vulkaner finnes väl knappast
någon, som vunnit ett sådant rykte
som Vesuvius, hvilket har sin orsak i
denna vulkans läge, i ett af forntidens
förnämsta kulturländer, omgifven af en
tropisk växtlighet med folkrika städer,
hvilka ofta hotats af vulkanens eld,
och delvis äfven funnit sin undergång
genom densamma.
Sedan urtiden hade man ansett
Ve-suvius vara en utslocknad krater, och
först i början af den kristna
tideräkningen syntes några tecken till
underjordisk eld. Tron på vulkanens ut-
slocknande hade insöft traktens
invånare i säkerhet, och de hade t. o. m.
vågat anlägga byar och vingårdar ända
intill den forna kraterns rand, hvilka
nu äro spårlöst försvunna.
Alltsedan det första i historien
bekanta utbrottet af Vesuvius, som
inträffade år 79 e. Kr., och hvilket är
allmänt bekant genom Pompejs
förstöring, har denna vulkan ofta varit i
verksamhet; man bar räknat ända till
100 större eruptioner intill våra dagar,
och kraterns inre har varit i en
ständig oro, tidtals uppväckande stor
panik hos Neapels invånare, hvilka
fruktade ett upprepande af den stora
katastrofen.
En gång inträffade dock ett längre
uppehåll, som räckte mer än 300 år,
utan att man märkte några tecken till
en inre eld. Lugnet återvände i
trakten, och man ansåg att Vt suvius
slocknat, kratern rasade i stycken och
väldiga ekskogar uppväxte på dess
sluttningar, alla spåren af den forna elden
voro utplånade. Då inträffade en dag
1631 en katastrof, vulkanen började
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
