Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 5, maj 1903 - De stora naturkatastroferna. För Varia af A. E. T. O.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sagornas ö, där den inre elden och de
glödande lavaströmmarne samt de
varma källorna stå i skarp motsats till
snön och den eviga isen samt
polarnattens mörker.
Hela Island är full af vulkaniska
spår, och del geologer anse att den är
danad af eruptiva krafter, samt kan
betraktas som en enda jättevulkan,
med en otalig mängd kratrar. Icke
endast bergens form, utan äfven deras
inre beskaffenhet, de många klyftorna
och remnorna, genom hvilka ön är
söndersprängd, de oöfverskådliga
lavafälten och andra eruptiva alster,
hvarmed den är betäckt, samt slutligen de
talrika heta källorna och de
oupphörliga utbrotten från den ryktbara
Gey-sir, alltsammans gifver denna ö namn
som en af jordens mest vulkaniska
trakter.
Af alla dess kratrar är väl Hekla
den ryktbaraste, ehuru den numera
anses utslocknad. Andra åter äro
Katt-lagian, Orofajökul, Krabla samt
Eya-fjiell och Skaptar, hvilka senare haft
ett stort utbrott 1783 som nästan
förstörde större delen af Island, vållande
nöd bland befolkningen. Eruptionen
böljade med att en mängd eldslågor
uppflammade ur hafvet, utanför kusten
under ett starkt dån, nära Reikianäs,
hvarpå flera öar uppkommo och
för-svunno, visande att jordens inre var i
oro. Slutligen började Skaptarjökul att
utspy lava och aska, i så täta massor
att luften förmörkades däraf. Dessa
utbrott pågingo i en hel sommar,
åtföljda af jordstötar, som omstörtade
trakten, hvilken blef betäckt af lava,
som på en del ställen nådde ett djup
af 200 meter. Icke mindre än 37
byar blefvo förstörda, och genom de
svafvelhaltiga regn, som föll öfver hela
ön, fördärfvades åkrar och källor, så
att Island blef nära nog obeboeligt
under en längre tid, och den danska
regeringen måste ingripa för att lindra
nöden.
De isländska sagorna berätta om an-
dra stora eruptioner sedan gamla tider,
och märkligt nog synas dessa hafva
inträffat samma år, som Vesuvius m. fl.
kratrar varit i verksamhet, tydande på
ett sammanhang i de inre
revolutionerna.
BlandL jordens öfriga vulkaner
befinna sig de flesta i Amerika och Asien.
Särskildt bekanta äro Orizaba,
Coto-paxi, Popotatepetl, Jonulo och
Chim-borazzo, hvilka alla äro så stora, att
de europeiska kratrame synas
obetydliga vid jämförelse. Alexander von
Humboldt, som gjort vetenskapliga
resor i dessa trakter beskrifver de flesta
vulkanerna i Amerika och deras
utbrott, hvilka alldeles likna andra
dylika händelser, ehuru i större skala, och
med den skillnaden att de
företrädesvis utspy slam, vatten och stenar, men
mera sällan lava.
Vid sådana tillfallen har det händt
att lefvande fisk utslungats vid
eruptionen. Detta otroliga fenomen har
bestyrkts af Humboldt, som omtalar att
vid ett utbrott af Cotopaxi så stora
mängder fisk utspyddes öfver den
kringliggande trakten, samt en markis
Sal-valegres egendom, att luften
förpestades af stanken vid deras förruttnelse,
och staden Iburra härjades under
1600-talet af febrar, som uppkommit genom
samma orsaker, då kratern Imbubara
öfverhöljde marken med fiskkadaver.
Fiskens namn är Pimclades cyklopum,
och den lefver i de inre vattendragen
i jorden i närheten af vulkaner, och
är af samma slag som de fiskar man
stundom påträffar i de små sjöar, som
finnas uti en del ryktbara grottor i
Amerika.
Vulkanen Pichnicha i Quito är
bekant genom sitt ofantliga omfång, dess
krater mäter en half mil i omkrets,
och dess djup är så stort, att flera
bärgskäglor sticka upp ur densamma,
utan att man kan se deras bas, eller
kraterns botten. Då denna vulkan
1802 började gifva lifstecken ifrån sig,
och åstadkom flera jordskalf i Quito,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
