Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 6, juni 1903 - Personer och händelser. Af O. H. D. - Afliden sångerska - St. Petersburgs Tvåhundraårsjubileum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SIHYL SANDERSON.
staterna, där hon föddes 1864 i Sacramento
i Kalifornien. Sina första studier i sång
idkade hon i San Francisco, därifrån hon
for till Paris för att fortsätta dem. Sin
debut såsom sångerska på scenen gjorde
hon i Haag 1888 och vann genast stort
rykte. Då hon sedermera engagerades i
Paris, firade hon verkliga triumfer i flera
roller, såsom i Massenets »Thais» och
Saint-Saens »Phryne.» Hon lämnade
scenen för ett par år, men då hon åter
uppträdde på Opera comique, hade hon icke
längre samma präktiga stämma som förut.
Vid sin död i lunginflammation var hon
änka efter en rik amerikan vid namn Terry;
hon var dock knappast känd under annat
än sitt flicknamn.
För tvåhundra år sedan
St. Petersburgs grundläde en snillrik
härska-Tvåh undr aårs- re den stad, som på det
sven-jubileum. ska Östersjö- och
stormaktsväldets ruiner skulle bli den
nya hufvud- och residensstaden för jordens
vidsträcktaste rike. Där bland träsk och
sumpmarker Ne va söker sig ett utlopp i
Finska viken, grundläde tsar Peter, som
ett tacksamt fosterland haft skäl att kalla
»den store», en stad, hvars svaga
begynnelse, under en tid då Carl XII i spetsen
för en af Europas yppersta arméer gick
från seger till seger, kunnat utplånas med
ringa besvär. Företaget var så djärft, att
det endast syntes snillets fjärrskådande
blick tillåtet att gripa sig an med
detsamma, och om verkligen, såsom en samtida
tecknare af Carl XII påstår, tsar Peter
själf icke skulle haft klart för sig
betydelsen af sin anläggning, torde det i alla fall
icke dröjt särdeles länge, innan han till fullo
insett densamma. Säkert är, att spontant tor
de Petersburg icke så snart, om ens
någonsin, ha uppstått, och icke heller hade tsaren
med sådan utomordentlig ihärdighet
arbetat på sin skapelse, uppoffrat sådana pen
ningsummor och människolif i massa och
icke heller med själf härskarens hela
despotism tvungit sina undersåtar att arbeta på och
inflytta till den nya staden, om han icke fun
nit, att han just med densamma »öppnade
det fönster till Europa», som Ryssland be
höfde. Å andra sidan är lika säkert, att Carl
XII icke insåg faran för Sverige af den nya
anläggningen, utan försummade att kväfva
den i sin brodd för att jaga efter sina
chimärer i ett land, där äfven de största
segrar aldrig medförde ett afgörande re
sultat. Huru mycket man än söker
förringa tsar Peters begåfning och höja August
den starkes egenskaper för att ställa Carl
själf i en bättre dager, står man lika fullt
inför det obestridliga faktum, att Carl XII
hvarken såsom statsman, diplomat eller
härförare var sin uppgift vuxen och att
hans sätt att sköta sitt lands angelägen
heter ovillkorligen måste leda till en ohjälp
lig katastrof. Ty värr visar händelsernas
gang mer än tillräckligt, att Carl började
alla sina företag under förutsättningar, som
icke uppfylldes och mera hade sin grund
i hans egen önskan och vilja än i de
faktiska förhållandena, hvarför de också
måste misslyckas. Militära skriftställare ha
sökt försvara hans strategi och århundraden
efter hans död under helt andra
omständigheter firat honom såsom general. Hans
samtid dömde honom annorlunda. En
härförare, som stod hans tid ganska nära
och förde sina krig blott några och tjugu
år efter hans död, rörde sig i viss grad
med samma slags trupper och samma be
väpning och därtill hade att skaffa med
samma makter som Carl XII, nämligen
med Sachsen, Ryssland och Polen under
ett politiskt tillstånd, som till på köpet
gjorde Österrike och Frankrike till hans
fiender, bröt sålunda utan förbarmande
stafven öfver honom, i motsats till en
mo-därn generalstabschef, före detta
krigsminister, o. s. v. om hvars fältherretalang
samtiden icke har sig något bekant, och som
bestämdt icke känner bättre till den
ter-läng, på hvilken Carl XII rörde sig, än
Fredrik den store. Gustaf II Adolf och
Axel Oxenstjärnas politik tog Sveriges
krafter oerhördt i anspråk, men den gaf oss i
sm insikt och målmedvetenhet nära ett
århundrades stormaktsställning, gjorde
Östersjön till ett svenskt innanhaf och
vårt namn äradt och aktadt i Europa;
Carl XII.s politik gjorde slut på Sveriges
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
