Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 6, juni 1903 - Den prerafaelitiska skönhetstypen. Några antydningar af Artur Möller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DANTE ROSSETTi: LA BELLA MANO.
af ömhet. Vare sig han målade
Afrodite, gracerna eller madonnan,
återfinner man något af samma veka gestalt,
samma skygga lutande hu fvud. Af
samma skäl som Jesu moder genom alla
tider har fått uppträda med afrakade
ögonbryn, därför att det år 1500 var
ett mode bland de förnäma damerna
i Florenz, af samma skäl gå Batticellis
gudinnor och gracer omkring med ett
trånfullt leende på läppar och ögon.
Botticellis kvinnofigurer ha tack vare
sin naiva älskvärdhet, sitt leende
vemod, sina raffineradt smidiga lemmar
vunnit många moderna hjärtan för sig.
Sitt skönaste uttryck har Botticellis
hän-gifvenhet för sin kända typ fått i en
af änglarna på »Marias kröning» —
jag menar en af de tre till höger, som,
lutande sitt hufvud öfver de båda andra,
med en ljuf rörelse lägger
sina händer på deras axlax.
I hennes barnsliga mun och
runda arm slumrar redan all
den obeskrifliga ömhet, som
gör de engelska
prerafaeliter-nas kvinnor så bedårande.
Hennes hvita runda handled
är prototypen för »Blessed
Damosels» och »Veronica
Veroneses» undersköna
handleder.
Likväl har man säkerligen
öfvervärderat de modem a
prerafaelitemas beroende af
Botticelli. Den gamle
italienske mästarens skönhetstyp
förhåller sig till Dante
Ros-sett is som den fjortonåriga
flickan till den mognade,
fullt utslagna kvinnan. Ofta
finner man varmare
‘beröringspunkter med Corregios
smältande konst —
kvinno-målaren utan like, hvars
heliga damer kanske aldrig
blifvit upphunna i grace och
charme. Och äfven från
venezianamas sinnliga,
delikata måleri har den
engelska prerafaelitismen säkert tagit
befryn-dade intryck.
Men ett helt nytt, modernt element
har tillkommit. Mellan Botticelli och
Burne-Jones ligga ett par innehållsrika
sekel i mänskosjälens saga. Mellan
dem ligga äfven Dante Rossettis
glödande, skönhetsträngtande
individualitet, som skapat en ny skönhetstyp af
förgången innerlighet och nutida
svårmod — af vällustig kroppslig fägring
och öfversvinneligt djup.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
