Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 6, juni 1903 - Den prerafaelitiska skönhetstypen. Några antydningar af Artur Möller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ädla hållning och lugna nobless. Men
under det hvita hullet går ett sydländskt
brännande blod, hennes svällande
läppar glöda som sicilianska drufvor och
håret faller i ymnigt glänsande vågor
ned öfver hennes skuldror.
£>ante Gabriel Rossetti var själf till
börden italienare. Hans fader tillhörde
biblioteket i Neapel, men förlorade tack
vare hetsiga patriotiska agitationer mot
det då regerande bourbonska
konungahuset sin anställning. Tillika med sin
hustru gick han i landsflykt till
England. Där gjorde han sig känd som
Dante-tolkare, särskildt i striden om
Beatrice varit en verkligt lefvande
florentinska eller endast en symbol. —
Kärleken till Dante tycks för öfrigt ha
genomsyrat hela den högt begåfvade
familjen Rossetti. Den yngsta systern
Cristine betraktas som en af Englands
förnämsta nu lefvande
diktare.
Hvarje engelsk artist
känner historien om den
mystiska Elisabeth
Siddal, modisten, som för
Dante Gabriel blef hans
lifsgenius och är
oskiljaktig från hans verk. Vid
tjugotvå års ålder hade
den sjuklige, men med en
öfvematurlig lidelse
begåfvade ynglingen lyckan
att i henne finna sitt
väsens älskarinna. Efter
tio års sammanlefnad
blef hon hans hustru, och
kort därpå afled hon.
Rossetti lät i kistan
nedlägga de underbaraste
rosor, som någonsin följt
en hustru i grafven: det
häfte kärleksdikter, som
han diktat under deras
samlif och aldrig offrat åt
allmänheten. Det var
också hans föresats, att
de icke mera skulle
komma i dagen. Men många
år senare gaf han efter för sina vänners
öfvertalning, grafven öppnades,
dikterna framtogos och trycktes. Sedan
Byrons dagar har näppeligen någon bok
väckt ett sådant uppseende öfver hela
England.
Det var hon som ägde dessa
svällande bågiga läppar, som tyckas
liksom formade till brinnande kyssar, och
på hvilka man vid första ögonkastet
skiljer Rossettis kvinnoansikten från alla
andra. Han har hatt urbilden till
deras hvita, smäktande halsar, deras slanka
och yppiga gestalter. Hypnotiserad af
hennes outgrundliga öga har hennes
älskare målat sin Beatrice och sina
madonnor.
Rossettis taflor äro barnen af deras
kärlek. En hängifvenhet utan gränser
talar ur hvarje linje. Bland de
»pre-rafaelitiska bröderna*, där Rossetti var
DAN I K rossetti: vkkonica veronese.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
